Kategori: Arkiv

Den passionerade konstkritikern Pierre Restany (född 1930) som gick bort Kristi Himmelsfärdsdag var kanske den siste store i Frankrike av den gamla sorten. Knappast någon var så aktiv, ständigt i debatt, med esprit och kulturkritisk energi, på vitt skilda håll i världen, detta långt innan globalisering blev ett honnörsord. Han var bland annat banerförare för Nouveaux Réalistes (första stora utställningen 1960) med Yves Klein, Arman, Martial Raysse, Daniel Spoerri, César, Niki de Saint-Phalle, Jean Tinguely, Christo med flera. Jag kunde stöta på Restany på Café Beaubourg, där han kring sig samlade en ung generation av kritiker och konstnärer. Han höll sig oftast borta från institutionerna med ett viktigt undantag, när han 2002 axlade det moraliska ansvaret som president för Palais de Tokyo med nyfikenhet på detta storslagna, nyskapande konstnärliga och sociala experiment och av vänskap och som stöd till de två direktörerna Nicolas Bourriaud och Jérôme Sans.

Pierre Restany fick många fiender när han sa att Frankrike inte var den samtida konstens medelpunkt och när han hårt kritiserade den statliga franska kulturpolitiken. Men han var också karismatisk när han föreläste vid AICAs, den internationella konstkritikerorganisationens, kongresser med det böljande vita skägget, den vita skjortan, huvudet lätt bakåtlutat, cigarren, de slutna ögonen, lyssnandet inåt och den något nasala rösten som betonade varje enskild stavelse för att ge maximalt eftertryck åt den konstupplevelse som uppfyllde honom och som han kunde förmedla med sådan intensitet.

Christian Chambert ordförande Svenska Konstkritikersamfundet vice president AICA

[Svenska Dagbladet, den 7 juni 2003.]