Kategori: Arkiv

Publicerat

NIFCA program för konstkritiker

Cecilia Gelin
Director
NIFCA

Hej Cecilia

Jag hoppas att allt är väl på det nya året och tack för informationen om programmet Global Perspectives 2006, ett Artist-in-Residence utbytesprogram mellan de nordiska länderna och Beirut, Buenos Aires, Kairo, Shanghai, Singapore och Yangon. Det ser spännande ut.

Enligt NIFCAs information:
”The program aims to negotiate cultural differences, explore the potential to engage in inter and cross cultural activities, as well as to further art practices. The program is developed in negotiation with the residency hosts. Through open call, 6 artists based in the Nordic region are selected by an invited panel for residencies at each of the hosts. Reciprocally, NIFCA hosts 6 artists, at its center in Helsinki, selected by the residency hosts from their respective regions. The duration of each residency is planned to be 2 months. Residency times: April-October 2006.”

Under en rad år har det byggts upp Artist-in-Residence program i de nordiska länderna och samhället har gjort kraftfulla satsningar för att konstnärerna ska få tillfälle att studera och ställa ut internationellt. Detta är utmärkt. För konstkritikerna saknas motsvarande arrangemang, samtidigt som de frilansande kritikernas ekonomiska situation är pressad. Media betalar låga arvoden och ersättningen för utlandsresor är marginell eller obefintlig. Den nordiska konstscenen blir alltmer global samtidigt som konstkritikerna i stort sett saknar möjligheten att under kortare eller längre tid vistas i de nya konstländerna runt om i världen. Till ett levande, dynamiskt konstliv i framkant hör väl informerade konstkritiker som har möjlighet att resa och rapportera från både nära och fjärran regioner.

Svenska Konstkritikersamfundet, svenska setionen av AICA, föreslår att NIFCA undersöker hur program kan sjösättas och ekonomiskt stöd ges som passar för konstkritikers vistelse i framför allt afrikanska, asiatiska och latinamerikanska länder. Arbetet kan med fördel utföras i samarbete med internationella AICA och dess nationella sektioner.

Med vänlig hälsning

Christian Chambert
ordförande

Publicerat

Dags för nya strategier för konstkritiken

Lokal: Hörsalen, Göteborgs konstmuseum
Tid: Lördagen den 5 november 2005 klockan 14

Gäster:
Sara Arrhenius, curator för årets konstbiennal
Christian Chambert, ordförande i Svenska Konstkritikersamfundet
Marie Demker, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Ingrid Elam, prefekt Konst, kultur och kommunikation (K3), Malmö högskola

Samtalsledare:
Sophie Allgårdh, konstkritiker i Svenska Dagbladet

Svenska Konstkritikersamfundet i samarbete med Göteborgs Internationella Konstbiennal 2005
Entréavgift endast till Göteborgs Internationella Konstbiennal 2005

Konstkritiken sägs befinna sig i kris både i vårt land och t.ex. i USA. Det akuta läget beror inte minst på att kritikerna förlorat makten. Men bygger inte detta på ett missförstånd om vårt intellektuella uppdrag? Är det inte bra att kritikerna blivit av med den makt vi ska granska och kan inte diskussionen till stor del ses som uttryck för en positionering mellan olika generationer?

Den som inte finns med på kaskaden av maillistor med inbjudningar till konsthändelser har ett informationsproblem. Kritikern gör ett urval av vad han eller hon anser intressant att skriva om. Men vem tar ansvar för helheten?

Risken finns att konstkritiken blir alltför intern och sjunker ner i sin egen genre. Nu finns åter en experimentell konst med en social agenda. Har den granskande kulturkritiken större tyngd i samhället nu än under revoltåren för mer än trettio år sedan när kritikern var aktivist?

Vad tillför kritiken eller har konstverket alltid formuleringsföreträde? Den skönlitterära boken kommer i brevlådan. Konstverket måste ses på plats. Innebär det någon skillnad när det gäller beskrivning och värdering?

Det finns en obalans i konstvärlden med gigantiska belopp i omlopp t.ex. vid Art 36 Basels penningkarusell och å andra sidan en bortglömd, nedmonterad offentlig miljö här hemma. Vem ser till att denna spännvidd skildras i media?

Hur kan kritiken i nättidskrifter och bloggar påverka dagspresskritiken och är det önskvärt? Hur ser den alternativa kritik ut som många efterlyser?

Det borde finnas en bred tidskrift för samtidskonst på engelska i Sverige med essäer av internationellt intresse och med en vital konstdebatt.

Ska kritikern enbart vara kritiker eller går det att förena flera roller utan att förlora i trovärdighet?

Vi får ständigt initierade rapporter om händelser och skeenden runt om i världen. Men vem har möjlighet att skildra den globala konstkulturen? Vilka konsekvenser får bristen på resurser för den nomadiske konstkritikern?

Och, inte minst, vad krävs för att vara kritiker på högsta nivå, det vill säga en skribent som mot lågt arvode bevakar och skriver om material från olika perioder och kontinenter: graffiti och andra illegala visuella uttryck, dans- och teaterrelaterad performance, nätbaserad konst, grafik, måleri, skulptur, konsthantverk, design, foto, ljudkonst, konstfilm, video, arkitekturbaserade installationer, interaktiva processer med publiken och konstlitteratur?

Välkommen till ett samtal med perspektiv med konstkritiken i fokus.

Sophie Allgårdh, Christian Chambert