Kategori: Program

Lokal: Hörsalen, Göteborgs konstmuseum
Tid: Lördagen den 5 november 2005 klockan 14

Gäster:
Sara Arrhenius, curator för årets konstbiennal
Christian Chambert, ordförande i Svenska Konstkritikersamfundet
Marie Demker, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Ingrid Elam, prefekt Konst, kultur och kommunikation (K3), Malmö högskola

Samtalsledare:
Sophie Allgårdh, konstkritiker i Svenska Dagbladet

Svenska Konstkritikersamfundet i samarbete med Göteborgs Internationella Konstbiennal 2005
Entréavgift endast till Göteborgs Internationella Konstbiennal 2005

Konstkritiken sägs befinna sig i kris både i vårt land och t.ex. i USA. Det akuta läget beror inte minst på att kritikerna förlorat makten. Men bygger inte detta på ett missförstånd om vårt intellektuella uppdrag? Är det inte bra att kritikerna blivit av med den makt vi ska granska och kan inte diskussionen till stor del ses som uttryck för en positionering mellan olika generationer?

Den som inte finns med på kaskaden av maillistor med inbjudningar till konsthändelser har ett informationsproblem. Kritikern gör ett urval av vad han eller hon anser intressant att skriva om. Men vem tar ansvar för helheten?

Risken finns att konstkritiken blir alltför intern och sjunker ner i sin egen genre. Nu finns åter en experimentell konst med en social agenda. Har den granskande kulturkritiken större tyngd i samhället nu än under revoltåren för mer än trettio år sedan när kritikern var aktivist?

Vad tillför kritiken eller har konstverket alltid formuleringsföreträde? Den skönlitterära boken kommer i brevlådan. Konstverket måste ses på plats. Innebär det någon skillnad när det gäller beskrivning och värdering?

Det finns en obalans i konstvärlden med gigantiska belopp i omlopp t.ex. vid Art 36 Basels penningkarusell och å andra sidan en bortglömd, nedmonterad offentlig miljö här hemma. Vem ser till att denna spännvidd skildras i media?

Hur kan kritiken i nättidskrifter och bloggar påverka dagspresskritiken och är det önskvärt? Hur ser den alternativa kritik ut som många efterlyser?

Det borde finnas en bred tidskrift för samtidskonst på engelska i Sverige med essäer av internationellt intresse och med en vital konstdebatt.

Ska kritikern enbart vara kritiker eller går det att förena flera roller utan att förlora i trovärdighet?

Vi får ständigt initierade rapporter om händelser och skeenden runt om i världen. Men vem har möjlighet att skildra den globala konstkulturen? Vilka konsekvenser får bristen på resurser för den nomadiske konstkritikern?

Och, inte minst, vad krävs för att vara kritiker på högsta nivå, det vill säga en skribent som mot lågt arvode bevakar och skriver om material från olika perioder och kontinenter: graffiti och andra illegala visuella uttryck, dans- och teaterrelaterad performance, nätbaserad konst, grafik, måleri, skulptur, konsthantverk, design, foto, ljudkonst, konstfilm, video, arkitekturbaserade installationer, interaktiva processer med publiken och konstlitteratur?

Välkommen till ett samtal med perspektiv med konstkritiken i fokus.

Sophie Allgårdh, Christian Chambert