Visual Art, Visual Culture?

AICA-kongressen i London 2000

Kongressens tema var “Visual Art, Visual Culture?” med underrubrikerna “The Role of the Museum of Modern Art: Priests? Educators? Iconoclasts?”, “Art & Representation of Visual Culture”, “The Cultural Power of the Curator”, “The City as a Vehicle for Visual Representation”, “Art Education – Giving Permission for What?” och “Art Criticism – Triangular Mutterings”. Tidpunkt: 10 – 21 september 2000.

Ett uppbåd stjärnor föreläste mer eller mindre inspirerat, Charles Jencks, Norman Bryson, Iwona Blazwick, Antony Gormley, Rosa Martinez… Tyvärr hade Okwui Enwezor lämnat återbud. Den intellektuellt mest stimulerande föreläsningen hölls av Sarat Maharaj, professor vid Goldsmiths College och co-curator for Documenta XI.

Enligt den utdelade förteckningen deltog 308 personer i kongressen, förutom sådana som dök upp vid enstaka tillfällen, vilket förmodligen är rekord i AICAs historia. Med undantag av vår egen kongress 1994, har inte tidigare så många svenskar varit med: Fred Andersson, Bo Borg, Gunnar Bråhammar, Christian Chambert, Anna Gunnert, Elisabet Haglund, Madeleine von Heland, Elisabeth Lidén, Lars Nittve, invigde kongressen, Sune Nordgren, tog emot oss i Newcastle, Ann-Sofi Noring, Katarina Peterson, ej medlem, Katarina Wadstein och Niclas Östlind.

Föreläsningarna ägde rum i Tate Modern. Det var ett stort framsteg att dela upp föreläsningarna i olika lokaler för att vinna tid. En nackdel var att de prominenta föredragshållarna framträdde i en sal med simultantolkning mellan flera språk medan det i det andra rummet inte fanns någon översättning alls. Diskriminering tyckte några. När föreläsningarna blev för tråkiga var det vederkvickande att ge sig ut bland världskonstverken i samlingarna.

De flesta bodde till ett ganska förmånligt pris på Bankside House alldeles bakom Tate Modern, där studerande bor under terminerna. Arrangörerna ordnade en rad utställningsbesök på museer och gallerier. Det är både en lockelse och ett problem med en konstkritikerkongress i en världsstad. Här finns oerhört mycket att se och London är fortfarande en mycket intressant stad för den som vill följa den aktuella konstscenen. Men det finns samtidigt en fara att det kan bli för mycket. Kongressen med postkongresstur blev i längsta laget, 11 dagar.

Vi besökte Saatchi Gallery “Ant Noises 2”, Tate Britain “Intelligence: New British Art 2000”, Whitechapel Gallery “Protest and Survive”, White Cube 2 “Antony Gormley”, Gagosian Gallery “Vanessa Beecroft VB43 photographs”, inIVA “Steve Ouditt Creole Processing Zone” etcetera.

Under postkongressturen såg vi en rad nya konstmuseer, konsthallar och konstinstitutioner från Newcastle i norr och söderut. Den på många ställen fria entrén hade en positiv effekt på besökarantalet. Fritt inträde på Tate Modern har gjort att besökarna väller in och slår alla publikprognoser.

Christian Chambert
ordförande