Konstvetaren, författaren och långvariga medlemmen Barbro Werkmäster har avlidit. Kollegan Annika Nordin tecknar ett porträtt av en handlingskraftig och klarsynt person som var banbrytande för den feministiska konstforskningen.
”Under kvinnorörelsens vitala år inledde Barbro Werkmäster och konstvetaren Anna Lena Lindberg det fruktbara samarbete som blev murbräckan för feministisk konstforskning. 1975, FN:s kvinnoår, kom deras antologi Kvinnor som konstnärer. /— / Outtröttligt lyfte Werkmäster fram okända och ’bortsorterade’ kvinnliga konstnärskap i böcker och utställningar, som i Liljevalchs publiksuccé De drogo till Paris 1987. Tillsammans med konstvetaren Eva-Lena Bengtsson skrev hon Kvinna och konstnär i 1800-talets Sverige, 2004.”
Den femtioförsta AICA-kongressen, som hade rubriken Art Criticism In Times Of Virtuality And Democracy hölls i Taiwans huvudstad Taipei den 14-18 november 2018.
Att kongressen hölls i östra Asien var märkbart bland deltagarna; många från Taiwan förstås, men också från Australien som ju bara ligger en kort flygresa bort. Under dagarnas föreläsningar och seminarier höll vi oftast till i lokalerna på National Taipei University of Education men gjorde också flera besök på spännande konstinstitutioner.
Vi var tre svenska delegater: Sophie Allgårdh, Christian Chambert och Linda Fagerström. Sophie Allgårdh ledde möten i priskommittén, Christian Chambert i stadgekommittén.
Kommittémöten inledde kongressen den 14 november. Dagen därpå hölls i vanlig ordning styrelsemöte och sedan årsmötet, generalförsamlingen, som bland annat beslöt att kongressen 2019 hålls i Tyskland. Kvällen tillbringades på Xue Xue Foundation, där vi blev visade den pågående utställningen och åt middag tillsammans.
Den 16 november höll kongressen till i den moderna byggnad där Taipei Fine Arts Musuem är inhyst. Bland föredragshållarna fanns Natalie King, curator för Australiens paviljong vid Venedigbiennalen 2017, som pratade under rubriken Turbulence: How Can Creativity and Art Criticism Respond to Uncertain and Unsettling Times in the Age of Virtuality? Dessutom presenterade Henry Meyric Hughes, mångårig medlem i AICA Storbritannien, sina forskningsresultat om organisationens historia i föreläsningen Seventy Years of AICA, reflected through the PRISME Research Project: Some Preliminary Findings from the Archives in Rennes.
På kvällen fick vi där chans att delta i invigningen av Taipei-biennalen – vilket var en storslagen tillställning med massvis av gäster. Flera nordiska konstnärer var på plats eftersom de deltog i biennalen, bland dem svenska Henrik Håkansson.
Dagen därpå inleddes med besök på det pampiga och historiskt betydelsefulla Palatsmuseet, där en stor del av den kinesiska konst- och kulturhistorien finns bevarad. Bygganden, som är omgiven av palmer och planteringar, lät förstå något om det tropiska klimat som breder ut sig bortom Taipeis urbana miljö. Vi var många som dröjde oss kvar långt efter att den ordinarie visningen vara avslutad, för att hinna se så många delar av samlingen som möjligt. Eftermiddagen tillbringades åter på National Taipei University of Education där vi lyssnade till flera uppskattade föredrag. På kvällen åt vi middag på Taishin Bank Foundation For Arts and Culture.
Under kongressens sista dag, den 18 november, fortsatte seminarierna och diskussionerna vid National Taipei University of Education. Vi fick också en visning, som curatorn Hsieh Chun-De höll i, av utställningen Tenka som just då visades vid universitetets konstmuseum. Några av oss blev på museet också initierade i taiwanesisk te-ceremoni, vilket var mycket fascinerande. En viktig programpunkt under dagen var då priset ”Young Art Critics” delades ut av priskommitténs ordförande Sophie Allgårdh till konstkritikern Felix Ho Yuen Chan från Hongkong. Han höll sedan ett applåderat anförande om de krockar som uppstår då en västerländsk konstpublik möter samtidskonst från Asien i allmänhet och Kina i synnerhet.
På kvällen togs vi till invigningen av Taipei Digital Art Festival Preview, en plats som de flesta av oss kongressdeltagare säkert hade haft svårt att hitta till på egen hand. Flera unga samtidskonstnärer presenterade sin konst i en helt unik miljö, som tidigare varit verkstäder men nu byggts om till ateljéer och utställningsytor.
Kongressen erbjöd en välbalanserad blandning av seminariediskussioner och tankeväckande besök vid konstinstitutioner. De ibland fullmatade dagarna med mycket långa inomhussittningar, som ibland annars överväger vid kongresserna, undveks i ganska stor utsträckning i Taipei tack vare ett varierat program.