Sophie Allgårdhs rapport från kongressen i Valencia, Barcelona och Sevilla 7–16 november 2008

Som ledamot i medlems- och valkommittén (Membership- och electoral commission) ägnade jag större delen av kongressen 2008 åt det rösträkningsarbete som rörde valet av ny president för internationella AICA. Kampen stod mellan de två huvudkandidaterna Yacouba Konate från Elfenbenskusten och Anda Rottenberg från Polen och rösträkningen gjordes i tre omgångar.

Proceduren komplicerades av att många länder sänt in ogiltiga röster. Av de 443 poströster som anlände till kongressen var 110 ogiltiga. I en del fall handlade det om ett antal ogiltiga röster i en viss sektion, men ibland ogiltigförklarades också samtliga röster i en sektion. Problemen skiljde sig från fall till fall och i kniviga situationer tillkallade vi den då sittande presidenten Henry Meyric Hughes, som inför generalförsamlingen förklarade sig mycket nöjd med kommitténs ”samvetsgranna” arbete.

Medlems- och valkommittén bestod i år delvis av nya ledamöter (inklusive jag själv). Vi beslutade om en sträng och konsekvent linje när det gällde tveksamma eller ogiltiga röster. Det självklara målet för AICA måste vara att följa de demokratiska regler som upprättats i de internationella stadgarna. Dit hör å ena sidan transparens och å andra sidan ett konfidentiellt röstningsförfarande. Om vi ser mellan fingrarna eller gör undantag är vi ute på ett sluttande plan och vi har bara att förlora på detta.

Det utgör ett stort demokratiskt problem för AICA att endast 28 av AICA:s dryga 70 medlemsländer deltog i röstningen. Av de mer än 4000 medlemmarna i organisationen avgjorde bara en liten majoritet av röster presidentvalet. Omröstningen från golvet på kongressen blev utslagsgivande.

Det har funnits en inställning hos AICA att länder som inte röstar korrekt får skylla sig själva. De har inte läst AICA:s instruktioner ordentligt. Den delvis nya medlems- och valkommittén betonade vikten av tålamod och AICA:s ansvar att parallellt med en mer konsekvent rösträkningsmodell ytterligare förklara och förtydliga röstningsförfarandet. I nuläget tycks det som att många sektioner och medlemmar inte vet – eller inte förstår – vikten av att följa de regler som gäller för röstning. För att förbättra kunskapen anser valkommittén att AICA i fortsättningen bör lista och förklara de olika anledningarna till att röster ogiltigförklaras. Jag och Marek Bartelik, USA:s ledamot i medlems- och valkommittén, planerar att ta fram instruktioner för hur AICA:s presidentval ska gå till i framtiden.

I dagsläget är varje lands ordförande ansvarig för att distribuera information om röstningsförfarandet och också uppmuntra sina medlemmar att sända in poströster. Men det låga antalet röster ger intryck av att det finns ordföranden som inte informerar sina medlemmar över huvudtaget, eller att det görs på ett ineffektivt sätt. Kanske för att ordföranden anser att det inte är viktigt att delta i val av AICA-president eller utgår från att ingen av kandidaterna intresserar medlemmarna. Några sektioner kan vara sovande eller kanske fungerar inte styrelsen på ett adekvat sätt.

AICA-kongressen i Paris 15 – 20 oktober 2006

Ingen nationell AICA-sektion hade anmält intresse att arrangera 2006 års kongress. Den kom därför att äga rum i Paris där AICA har sitt kontor. Planeringen genomfördes på kort tid med begränsade resurser och betydande arbetsinsatser från organisationens ledning med stöd från franska AICA. Sophie Allgårdh och Christian Chambert, båda med medel från kulturrådet, deltog i kongressen, Administrative Councils möte och generalförsamlingen den 15 – 20 oktober. Övriga svenska deltagare var Silvia Helperin, Hans Johansson och Sven Sandström. Föreningens ordförande, Silvia Helperin och Sven Sandström följde även med på postkongressturen till Charleroi, Hornu, Bryssel och Antwerpen, inklusive Middelheims skulpturpark. Belgiska AICA med Fabienne Dumont och Marie-Pascale Gildemyn i spetsen ansvarade för de intressanta och väl genomförda arrangemangen.

Omkring 200 medlemmar från mer än 40 länder var på plats i Paris. Antalet deltagare från icke västliga nationer ökar stadigt, något som är en konsekvens av globaliseringen men också en medveten strategi sedan länge från både AICA och UNESCO. Föredragshållarna representerade 30 länder i Afrika, Asien, Australien, Europa och Nord- och Sydamerika. Kvaliteten på framförandena skiftade kraftigt och påfallande många av föredragshållarna var unga. En sammanställning i kortform av abstracten till de 39 föreläsningarna delades ut i förväg. Simultantolkning skedde med några undantag mellan AICA:s tre officiella språk engelska, franska och spanska och de flesta föredragen ägde rum i Instituto Cervantes.

Brian O’Doherty, med pseudonymen Patric Ireland, höll den hedersamma öppningsföreläsningen med titeln From the White Cube to the Global Stage. O’Doherty diskuterade med en rad bildexempel hur konstnärens ateljé under modernismen påverkat den vita kuben. Tyvärr dröjde han sig länge kvar i konstnärsromantik och nostalgi istället för att ta de historiska exemplen som språngbräda och redogöra för den kris som den vita kuben i dag befinner sig i.

Brandon Taylor från universitet i Southampton höll ett av de mest uppskattade föredragen med titeln For a Critique of Reproductions. Utgångspunkten var att konstkritikern alltför sällan kritiskt granskar olika sorters reproduktioner, fotografiska, elektroniska etcetera, av den moderna och samtida konsten. I framställningen påpekades nödvändigheten av att utveckla länken mellan konsthistoria och konstkritik. Taylor argumenterade för den välformulerade konstkritiken och hävdade att merparten av kritiken är illa skriven. Hans försvar för kritikens litterära form var tillspetsad men uppmuntrande.

Iara Boubnova från Sofia redogjorde för konstens situation i det posttotalitära samhället. Hon visade med en ironisk touche hur MacDonaldsskyltar dyker upp istället för gamla monument.

Camilla Jalving från Danmark talade om The Embedded Critic. Hur ska vi kunna ringa in vad ett konstverk är om det utgörs av något så efemärt som interaktion? Vilken roll får kritikern om han eller hon agerar med i verket? Jalving diskuterade teorier om det performativa vid bedömning av verket och dess egenskaper. En reproduktion av Tracey Emins My Bed fick följdriktigt avsluta den väl genomförda föreläsningen.

Stimulerande var också stjärncuratorn från Moskva Viktor Misianos keynote föredrag en kväll på Palais de Tokyo Curatorial Practice: from ’Confidential Communities’ to ’Operational Communities’. Misiano analyserade curatorsrollen utifrån sina egna erfarenheter efter murens fall. Kan en curator tänka sig att censurera ett material eller en idé till den egna utställningen och i så fall när? Frågan togs upp i den följande diskussionen med exempel från Venedigbiennalen.

Det var svårt att helt uppfatta alla resonemang och all information i den strida strömmen av föredrag. Christian Chambert föreslog att texterna skulle finnas tillgängliga i kopior före föreläsningarna, något som var praxis för ett antal år sedan. Materialet borde också på en gång läggas ut på AICA:s hemsida för att möjliggöra en fördjupad diskussion.

Exkursionsprogrammet var generöst tilltaget med möjlighet att besöka olika platser på Parisregionens dynamiska konstscen, inklusive de nya museerna Musée du Quai de Branly och MAC/VAL. Spännande var också Adel Abdessemeds utställning med skulpturer, video och teckningar Practice Zero Tolerance på Le Plateau/ Frac Ile-de-France. Konstnären fick stor uppmärksamhet med ett väldigt hängande skelett på Notre histoire på Palais de Tokyo förra våren. Under postkongressturen besöktes den imponerande Arakiutställningen i Charleroi, som provocerade och blivit attackerad av vandaler.

Christian Chambert har under några år till AICA föreslagit förbättringar av den internationella hemsidan: http://www.aica-int.org Före kongressen sände han in ett förslag, som presenterades vid Administrative Council. Siten bör innehålla mer material om de nationella sektionernas aktiviteter. Även om programmen i de olika länderna inte genomförs på något av AICA:s tre officiella språk bör de annonseras på AICA:s hemsida och en rapport bör publiceras efteråt. Det ingår också i AICA:s uppdrag att mer regelbundet informera om internationella symposier och stora utställningar.

För ytterligare information om Pariskongressen se: http://www.aica-int.org/spip.php?article559 och http://www.aica-int.org/spip.php?article237

Kongressen 2007 äger rum i São Paulo med temat The institutionalization of contemporary art: art criticism, museums, biennials and the art market. Administrative Councils möte planeras till den 30 september och generalförsamlingen till den 5 oktober. För programmet se internationella AICA:s hemsida. Kongressen 2008 blir preliminärt i Australien, 2009 är Irland inbokat och 2010 går turen eventuellt till Istanbul.

Christian Chambert
ordförande

2007-05-12