Kongressaffischen
Deltagare från Sverige: Christian Chambert, styrelsemedlem och hedersmedlem i internationella AICA; interim medlem i AICA:s Congress committee till och med 2024.
Den årliga AICA-kongressen 2024, den 56:e i ordningen, hade ett högst aktuellt och kontroversiellt tema: Becoming Machine, Resisting the Artificial. Art in the Present Tense. De senaste förändringarna i den digitala världen kommenterades ur olika konstnärliga, teoretiska och samhälleliga perspektiv. Efter tre välfyllda arbetsdagar i Bukarest följde två dagar (inklusive resan) i Iaşi. Under hela veckan gjorde vi stimulerande besök på en rad utställningar. Enligt det ambitiösa programmet hölls ett femtiotal föreläsningar, vilket är ovanligt många. Föredragshållarna kom från ett tjugotal länder framför allt i Europa. Informationen sändes ut ganska sent vilket bidrog till att totalt bara ett åttiotal av organisationens över 5 000 medlemmar deltog.
Kongressens första del: MNAC i Bukarest
Kongressen inleddes på National Museum of Contemporary Art i Bukarest (MNAC) och fortsatte på ”George Enescu” National University of Arts i Iași. Programmet finns publicerat på internationella AICA:s hemsida. Rumänska AICA stod som värd under ledning av sin ordförande Horea Avram med team.
Małgorzata Kaźmierczak, AICA president, Horea Avram, ordförande AICA Rumänien och Raluca Oancea, medlem i organisationskommittén. Foto från MNAC i Bukarest
MNAC ligger i Parlamentspalatset, som beställdes av landets president Nicolae Ceaușescu, byggdes i sen neoklassisk stil och i stort sett blev färdigt 1997. Det är en av världens största administrativa byggnader. Palatset med sina luxuöst inredda salar uppfördes samtidigt som fattigdom och brist på mat satte sin prägel på många rumäners vardag.
Parlamentspalatset i Bukarest med två externa hissar som leder till föreläsningslokalerna och MNACs utställningar.
Flertalet föredrag på MNAC hölls parallellt i två lokaler på olika våningsplan, som nåddes genom två hisstrummor utanpå byggnaden. Fysiskt var det således bara möjligt att lyssna på något mer än hälften av presentationerna. Inte minst för överblickens skull var det därför utmärkt att det gick att ladda ner cv:n och abstracts på hemsidan.
Lunch serverades i anslutning till möteslokalerna, så att deltagarna slapp leta efter restauranger med lediga bord. Detta bidrog till sociala kontakter och effektiv planering av programmet.
Några av de många frågor och kommentarer som togs upp under de intensiva dagarna: Vilken betydelse har det digitala ekosystemet i den värld som domineras av militära konflikter, klimatförändringar, migrationskris, falska nyheter och politiska scenförändringar?
Institutionernas traditionella roller har utsatts för störningar. Kan vi lita på de arkiv som byggs upp i dag när alltmer är fejk? Vad betyder NFT:er för den internationella konstmarknaden? På vilket sätt demokratiserar det virtuella museet kulturarvet? Bidrar immersiva medier till en fördjupad förståelse av samtiden? Hur påverkas åskådarens digitala beteenden?
Internetkonsten
I internetkonst har den kreativa handlingen delvis förts över på maskinen. Gränsen till människans skapande har suddats ut. Vi har lätt för att identifiera oss med datorernas bilder samtidigt som vi ofta gör motstånd mot de artificiella versionerna. Vilka möjligheter har AI i samtidskonsten? Mötet mellan individ och datorer aktualiserar från en ny vinkel de gamla frågorna om konstnärlig originalitet, författarskap, äganderätt, etik, ekonomiskt värde och upphovsrätt. Förändras konstkritiken när konstnärerna använder nya tekniska redskap? Vilka kunskaper och vilket språk behövs för att skriva om AI-genererad konst?
För nästan ett sekel sedan argumenterade Walter Benjamin i Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit (1936) att mekanisk reproduktion försvagar konstverkets aura och flyttar fokus mot politik. Med detta som utgångspunkt undersöker Sofia Maia Ciel från Norge hur dagens snabba digitalisering, framväxten av artificiell intelligens, växande ojämlikheter och accelererad kapitalism påverkar den mentala hälsan hos konstnärer och konstkritiker, av vilka många lever i ekonomisk otrygghet. Rubrik: Health, Accessibility, and Care in the Age of Digital Reproduction. Ciel är filosofie doktor i filosofi och har bland annat medarbetat i Kunstkritikk och Hyperallergic.
Ett sidotema till kongressens huvudspår var biennaler. Kimmo Sarje, konstnär, kritiker, curator och adjungerad professor emeritus i estetik vid Helsingfors universitet, föreläste om Art Biennials and their Relevance Today: Venice Biennale 2024 as a Case. Det är fortfarande viktigt att uppleva konstverken i sin materialitet på välorganiserade biennaler trots flödet av bilder på nätet.
Prisutdelning
Ileana Pintilie, som är specialist på performance konst, fick AICA Distinguished Prize. Utmärkelsen avser insatser under ett helt yrkesliv och går till den kritiker som värdlandet för kongressen anser vara mest förtjänt. Hon är konstkritiker, curator och professor vid West University of Timișoara i västra Rumänien och har en lång publikationslista med essäer och monografier på sitt cv.
leana Pintilie fick AICA Distinguished Prize, Jurij Dobriakov, ordförande AICA Litauen och Kata Balázs-Miklós, ordförande AICA Ungern. Rundabordssamtal på MNAC, Becoming Freedom. Performance Art in the ‘1990s
The Incentive Prize for Young Art Critics 2024 tilldelades tysk-svenska Linnéa Bake (första pris). Första, andra och tredje pristagarnas texter finns publicerade på AICA:s hemsida. Jean Bundy, AICA USA, ordförande i Awards committee presenterade de jurybedömda vinnarna.
Generalförsamlingen
Generalförsamlingen, del 1, ägde rum i hybridformat på MNAC den 6 november och ägnades information och diskussion. Mötet leddes av AICA:s nyvalda president Małgorzata Kaźmierczak från Polen. Del 2 där besluten fattades genomfördes online efter hemkomsten den 13 december.
AICA:s tredje Extraordinary Congress hölls 1973 i Kinshasa i nuvarande Demokratiska Republiken Kongo. Nästa kongress går av stapeln i Johannesburg i Sydafrika den 27–31 oktober 2025 med hjälp av ett substantiellt ekonomiskt bidrag från Unesco. Det är på tiden att AICA efter mer än femtio år återvänder till Afrika med ett stort projekt.
Utställningar i Bukarest
MNAC:s direktör Călin Dan visade utställningarna på museet. The Twist. Failing Empires, Triumphant Provinces är en okonventionell samling av arkeologiska föremål, brukskonst och kläder samt etnografiska och industriellt massproducerade produkter. Dessa skapar meningsfulla dialoger med samtida konstverk. Tvisten ställer mot varandra material från fem årtusendens andliga och materiella kulturer i ett område som ungefärligen motsvarar dagens Rumänien.
I basutställningen Leviathan. In the Guts of the Collection på MNAC bjuds allmänheten in till det labyrintiska museimagasinet med sin eklektiska skulptursamling, som visas bakom en transparent struktur av galvaniserat metallnät.
Utställningsvy från Leviathan. In the Guts of the Collection på MNAC i Bukarest
Rumänskan Adina Mocanus (f. 1990) utställning Being Nina på MNAC med flerkanaliga videoverk återspeglar konstnärens forskning om alternativa universum, det utomjordiska och Den andre. Verket handlar om Nina Kulagina, en hemmafru i gamla Sovjetunionen, som blev känd för sin telekinetiska förmåga.
Adina Mocanus utställning Being Nina på MNAC i Bukarest
Vi fick också en förhandsvisning av utställningen Dissonance på National Museum of Art (MNAR) med 43 internationella konstnärer födda efter 1972 som är verksamma i Tyskland, ett samarbete med Künstlerhaus Bethanien i Berlin. Deltagarna besökte även flera konstgallerier tillsammans: Rezidența9, Galateca Gallery och CAV (Center for Multimedia Visual Arts).
Kongressens andra del: Iaşi
Andra delen av kongressen ägde rum i Iaşi, i nordöstra Rumänien nära gränsen till Moldavien. Detta är landets andra största stad med en befolkning på 318 000 invånare (2025). Iaşi var en gång huvudstad i det gamla furstendömet Moldavien och senare under en kort period i Rumänien. De många ståtliga offentliga byggnaderna vittnar om stadens storhetstid.
Paul O´Kane konstnär, författare och lektor i konst och kultur vid Central Saint Martins college, som ingår i University of the Arts i London, var en av tre huvudtalare. Han hävdar i Technologies of Romance att moderniteten utvecklades snabbare än väntat, gled snabbt ur vår kontroll, samlade på sig så mycket och så många slags nyheter att dessa alltför snabbt blev många sorters gamla fenomen. Han anser därför att det inte är någon idé att diskutera om Artificiell intelligens (AI) kan eller borde växa utanför vad vi behärskar. Det primära kännetecknet för alla teknologier måste vara att gå bortom oss själva och utanför vår kontroll och ständigt utöka våra förmågor. Konstnären har en speciell roll i att använda, experimentera med och hjälpa oss att anpassa oss till ny teknologi.
Paul O’Kane, huvudtalare från London föreläser om Technologies of Romance på ”George Enescu” National University of Arts i Iaşi.
Utställningar i Iaşi
Vi besökte konstmuseet i Kulturpalatset. Den väldiga byggnaden uppförd i nygotik 1906–1925 var tidigare Justitiepalats. Där inryms också de historiska och etnografiska museerna samt vetenskaps- och teknikmuseet.
Under rubriken These are not drawings fyllde den rumänske konstnären Dumitru Gorzo (f. 1975) väggarna på Borderline Art Space med hundratals bilder av antropomorfa bestar i stencilteknik.
Vy från Dumitru Gorzos utställning på Borderline Art Space i Iaşi These are not drawings. Kimmo Sarje, professor emeritus, AICA Finland, längst till höger
Den spanske konstnären Alonso Calero (ChatoZero) (f. 1969) presenterade på CIAC Baia Turcească sitt utopiska projekt Limbo [Schengen], där gränser i framtiden inte längre ska vara beroende av politiska och ekonomiska omständigheter utan bli flexibla strukturer som anpassas till demografi och klimat.
Affisch till Alonso Caleros (ChatoZero) utställning Limbo [Schengen] på CIAC Baia Turcească i Iaşi
Utställningen Domestic på Artep Gallery visade ett antal videos med berättelser från Rumänien, Serbien och Kroatien. Projektet belyser bland annat sådana aspekter på kvinnors liv som ofta är osynliga i offentligheten, som depression och oro.
Om föreläsningarna, rundabordssamtalen och frågestunderna lagts ut som webbinarier hade det varit möjligt att i efterhand lyssna på samtliga föredragshållare och att gå tillbaka till särskilt engagerande presentationer. Det hade också gett spridning åt många intressanta föredrag långt utanför kretsen av närvarande vid kongressen. Detta gjordes inte. Däremot har arrangörerna lovat att ett urval av föredragen kommer att publiceras i en redigerad volym.
Christian Chambert AICA, International Honorary Member
Samtliga foton: Christian Chambert
