Ingen nationell AICA-sektion hade anmält intresse att arrangera 2006 års kongress. Den kom därför att äga rum i Paris där AICA har sitt kontor. Planeringen genomfördes på kort tid med begränsade resurser och betydande arbetsinsatser från organisationens ledning med stöd från franska AICA. Sophie Allgårdh och Christian Chambert, båda med medel från kulturrådet, deltog i kongressen, Administrative Councils möte och generalförsamlingen den 15 20 oktober. Övriga svenska deltagare var Silvia Helperin, Hans Johansson och Sven Sandström. Föreningens ordförande, Silvia Helperin och Sven Sandström följde även med på postkongressturen till Charleroi, Hornu, Bryssel och Antwerpen, inklusive Middelheims skulpturpark. Belgiska AICA med Fabienne Dumont och Marie-Pascale Gildemyn i spetsen ansvarade för de intressanta och väl genomförda arrangemangen.
Omkring 200 medlemmar från mer än 40 länder var på plats i Paris. Antalet deltagare från icke västliga nationer ökar stadigt, något som är en konsekvens av globaliseringen men också en medveten strategi sedan länge från både AICA och UNESCO. Föredragshållarna representerade 30 länder i Afrika, Asien, Australien, Europa och Nord- och Sydamerika. Kvaliteten på framförandena skiftade kraftigt och påfallande många av föredragshållarna var unga. En sammanställning i kortform av abstracten till de 39 föreläsningarna delades ut i förväg. Simultantolkning skedde med några undantag mellan AICA:s tre officiella språk engelska, franska och spanska och de flesta föredragen ägde rum i Instituto Cervantes.
Brian ODoherty, med pseudonymen Patric Ireland, höll den hedersamma öppningsföreläsningen med titeln From the White Cube to the Global Stage. ODoherty diskuterade med en rad bildexempel hur konstnärens ateljé under modernismen påverkat den vita kuben. Tyvärr dröjde han sig länge kvar i konstnärsromantik och nostalgi istället för att ta de historiska exemplen som språngbräda och redogöra för den kris som den vita kuben i dag befinner sig i.
Brandon Taylor från universitet i Southampton höll ett av de mest uppskattade föredragen med titeln For a Critique of Reproductions. Utgångspunkten var att konstkritikern alltför sällan kritiskt granskar olika sorters reproduktioner, fotografiska, elektroniska etcetera, av den moderna och samtida konsten. I framställningen påpekades nödvändigheten av att utveckla länken mellan konsthistoria och konstkritik. Taylor argumenterade för den välformulerade konstkritiken och hävdade att merparten av kritiken är illa skriven. Hans försvar för kritikens litterära form var tillspetsad men uppmuntrande.
Iara Boubnova från Sofia redogjorde för konstens situation i det posttotalitära samhället. Hon visade med en ironisk touche hur MacDonaldsskyltar dyker upp istället för gamla monument.
Camilla Jalving från Danmark talade om The Embedded Critic. Hur ska vi kunna ringa in vad ett konstverk är om det utgörs av något så efemärt som interaktion? Vilken roll får kritikern om han eller hon agerar med i verket? Jalving diskuterade teorier om det performativa vid bedömning av verket och dess egenskaper. En reproduktion av Tracey Emins My Bed fick följdriktigt avsluta den väl genomförda föreläsningen.
Stimulerande var också stjärncuratorn från Moskva Viktor Misianos keynote föredrag en kväll på Palais de Tokyo Curatorial Practice: from Confidential Communities to Operational Communities. Misiano analyserade curatorsrollen utifrån sina egna erfarenheter efter murens fall. Kan en curator tänka sig att censurera ett material eller en idé till den egna utställningen och i så fall när? Frågan togs upp i den följande diskussionen med exempel från Venedigbiennalen.
Det var svårt att helt uppfatta alla resonemang och all information i den strida strömmen av föredrag. Christian Chambert föreslog att texterna skulle finnas tillgängliga i kopior före föreläsningarna, något som var praxis för ett antal år sedan. Materialet borde också på en gång läggas ut på AICA:s hemsida för att möjliggöra en fördjupad diskussion.
Exkursionsprogrammet var generöst tilltaget med möjlighet att besöka olika platser på Parisregionens dynamiska konstscen, inklusive de nya museerna Musée du Quai de Branly och MAC/VAL. Spännande var också Adel Abdessemeds utställning med skulpturer, video och teckningar Practice Zero Tolerance på Le Plateau/ Frac Ile-de-France. Konstnären fick stor uppmärksamhet med ett väldigt hängande skelett på Notre histoire på Palais de Tokyo förra våren. Under postkongressturen besöktes den imponerande Arakiutställningen i Charleroi, som provocerade och blivit attackerad av vandaler.
Christian Chambert har under några år till AICA föreslagit förbättringar av den internationella hemsidan: http://www.aica-int.org Före kongressen sände han in ett förslag, som presenterades vid Administrative Council. Siten bör innehålla mer material om de nationella sektionernas aktiviteter. Även om programmen i de olika länderna inte genomförs på något av AICA:s tre officiella språk bör de annonseras på AICA:s hemsida och en rapport bör publiceras efteråt. Det ingår också i AICA:s uppdrag att mer regelbundet informera om internationella symposier och stora utställningar.
För ytterligare information om Pariskongressen se: http://www.aica-int.org/spip.php?article559 och http://www.aica-int.org/spip.php?article237
Kongressen 2007 äger rum i São Paulo med temat The institutionalization of contemporary art: art criticism, museums, biennials and the art market. Administrative Councils möte planeras till den 30 september och generalförsamlingen till den 5 oktober. För programmet se internationella AICA:s hemsida. Kongressen 2008 blir preliminärt i Australien, 2009 är Irland inbokat och 2010 går turen eventuellt till Istanbul.
Christian Chambert
ordförande
2007-05-12