Svenska Konstkritikersamfundets Salong c/o Tisdagsklubben på Konstnärsklubben, med utgångspunkt i Barbro Östlihns konstnärskap

Välkommen till Svenska Konstkritikersamfundets Salong c/o Tisdagsklubben på Konstnärsklubben med utgångspunkt i Barbro Östlihns konstnärskap.

Bar med enklare rätter öppen från kl. 18.30 den 6 april 2010.
Adress: Konstnärsklubben, Konstnärshuset 2 tr., Smålandsgatan 7, Stockholm.
Tryck på ringklockan: Konstnärsklubben.
Program: Annika Öhrner visar bilder och samtalar kring sin nya doktorsavhandling Barbro Östlihn och New York. Konstens rum och möjligheter. Annika Öhrner är curator och forskare vid Uppsala universitet. I avhandlingen undersöker hon Barbro Östlihns (1930–1995) måleri och hur konstnärer på 1960-talet skapade sin plats i konstlivet, staden och ateljén.
Kvällen arrangeras av Svenska Konstkritikersamfundet i samarbete med Tisdagsklubben – mötesplatsen för alla konstnärer i Konstnärshuset första tisdagen varje månad.

Post-kritiken – vad säger nästa generation?

Tid: lördagen den 23 januari 2010, klockan 15

Plats: Konstakademiens hörsal, Fredsgatan 12, Stockholm

Panel:
Sebastian Johans, konstkritiker Upsala Nya Tidning
Frans Josef Petersson, konstkritiker Aftonbladet
Sinziana Ravini, konstkritiker Dagens Nyheter

Från Konstkritikersamfundet: Sophie Allgårdh, chefredaktör Paletten, konstkritiker Svenska Dagbladet och Christian Chambert, ordförande Svenska Konstkritikersamfundet

Vid mitten av 00-talet rasade den livligaste debatten om konstkritik på år och dag med mängder av inlägg i dagstidningar, kulturtidskrifter och inte minst på bloggen. Kritikern ansågs ha förlorat makten; det var kris i kritikerland. Konstkritiken påstods vara frånvarande i det intellektuella samtalet på kultursidorna. Det fanns stora förhoppningar om digitaliseringens möjligheter, inte minst bloggens. Efter post-kritiken knackade en ny generation kritiker på dörren och ville ta plats i offentligheten. Vad hände sedan?

Arne Ruth skriver i senaste numret av 00TAL om 1930-talet då kultursidan utan annonser i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning betraktades som en fridlyst plats. I dag trängs kulturmaterialet med nöjesdito och annonser i slimmade tabloidiserade tidningar. Kritikern letar sig fram till det annorlunda och märkvärdiga i strömmen av e-fluxmaterial som väller in i datorn dag och natt. I allt detta bör det finnas plats för en reflekterande, litterär, essäistisk kritik med historiska och internationella utblickar. Vilken är kritikerns särart i tidningens konglomerat av olika sorters material mitt i tidens flod av debatter och gängse modeåsikter?

Fri entré

Välkomna