Den 47:e AICA-kongressen, Seoul och Suwon (8-16 oktober)

kongress2014

Uppdaterat: klicka här och se kongressen sammanfattad i filmform.

AICA-kongresser tycks utmärkas av två saker: arrangörerna planerar in alldeles för mycket på kort tid, deltagarna kommer i hög grad från Europa och USA. Västdominansen är stor redan om man tittar på vilka nationella sektioner som finns, men den förstärks av att resurserna inte är jämt fördelade. Årets kongress i Sydkorea utgjorde ändå ett balanserande motdrag. Fler delegater från Asien än vanligt alltså på denna första kongress på asiatisk mark sedan 2004 då kongressen arrangerades i Taipei.

Det övergripande temat för årets kongress var Art Criticism in a Labyrinth, ett tema som i all sin vaghet spjälkades ner i tre underteman, på papperet relativt konkreta: Art criticism in a divided society, Critical Writings in the Era of Social Networking, Discourses on Contemporary Asian Art.

Innan det var kongressdags inleddes det hela med en kortare förkongress där vi allra först hade bjudits in att närvara på invigningen av festivalen i Suwon. Staden ligger en timmes bilfärd söder om Seoul och kan ståta med ett av UNESCO:s världsarv, den gamla fortifikationsstaden Hwaseong. En halvmil lång mur ringar in den äldre staden (fortet byggdes färdigt i slutet av 1700-talet).

Invigningen innehöll allt från traditionella musik- och dräktuppvisningar, en samtida modevisning, klassisk opera, och ett avslutande pojkband. Jetlaggade och frusna delegater från större delen av världen var vi inte den mest entusiastiska delen av publiken, men arrangemanget var ändå spännande nog.

En dags förkongress lades sedan i Suwon, med introducerande föreläsningar om den koreanska konsten. Huvudspåret var den inriktning som kallas Dansaekhwa, bokstavligen översatt samma sak som monokromt måleri. Riktningen uppstod på 1970-talet och kan tolkas som en krisreaktion efter japansk ockupation, koreakrig, en grannfejd utan slut och ett kontrollsamhälles uppkomst. Men parallellt med den monokroma trenden (som vi också senare under resan fick se exempel på i en stor utställning på Kukje Gallery curerad av kongressgeneralen, Yoon Jin Sup) fanns också en figurativ, politiskt tydligare strömning, artikulerad i Minjung Misul, folkets konst. Rörelsen uppstod i efterdyningarna av uppror och repression på 1980-talet.

Kongressens första dag anknöt både till den koreanska situationen och till förra årets kongress, som organiserades i Slovakien och till stor del handlade om splittringen, om öst och väst. I Seoul var temat alltså Art criticism in a divided society vilket rymde såväl en diskussion om konsten på Maidan i Ukraina, situationen i Polen i början av 1900-talet och en analys av den offentliga konsten i Litauen.

Så trots att vi befann oss mitt på den delade koreanska halvön, dominerades dagen av Europa. På det stora hela närmade sig kongressen aldrig situationen med Nord- och Sydkorea.

Sent på eftermiddagen var det dags för AICA Awards, som i år i samklang med kongressen delades ut till koreanska kritiker. ”The Incentive Prize” gick till den koreanska kvinnliga kritikern Lee Sun Young. Prisutdelare var Sophie Allgårdh och Andrzej Szczerski (Polen) och deras motivering lyder i sammanfattning: ”We appreciate Lee Sun Young’s independant voice and long commitment to the writing about contemporary art. Since the 90s she has closely followed and with great skills responded to the development and the diversity of the dynamic Korean art scene after the political changes. She has not only envigorated art criticism and the art scene in Korea through her writing but also helped to open it up towards an international public.”

Det stora priset gick postumt till den koreanske kritikern Lee Yil, motiverat som följer:

”Throughout his life he was an important figure for the intellectual and cultural life in Korea. He was recognized both on the national and international scene, especially in France where he spent an important part of his life during the 50s. His style of writing does not only show deep knowledge of the field but is also of great literary value. Lee Yil was very active until the very end of his life. He passed away in 1997.”

Prisutdelningen följdes av en kortare galleritur till den utställning som Yoon Jin Sup curerat. Det monokroma koreanska måleriet visades i tre olika byggnader, intressanta i sig, och bredden i uttrycket var överväldigande.

Den andra kongressdagens tema, den digitala utvecklingen och skrivande i relation till socialt nätverkande, var lika spretig och inspirerande som första dagen. Inledande key note-speakern Lev Manovich levererade en föreläsning om hur digitaliseringen av museernas samlingar, liksom hela den enorma bildfloden som ligger online, borde förändra sökmetoderna eftersom de traditionellt inte låter forskaren eller kritikern finna det oväntade eller hitta en position varifrån det blir möjligt att scanna av bilder på samma sätt som man betraktar till ett bildflöde i form av till exempel en vägkorsning.

Övriga papers denna andra dag behandlade förhållandevis allmänna ämnen i den digitala transformationens tid: möjligheter och tidningskris, förytligande och den långa textens nya möjligheter. Även nätets ofrihet, kontrollen och de ökande svårigheterna att verkligen söka fritt berördes.

Sedan pausade kongressen för en halv dags Administrative Council samt besök på SeMA Biennale Mediacity Seoul. Administrative Council består av AICA:s ledande funktionärer, alla nationella sektioners ordföranden, vice-presidenter, ordföranden för de olika kommittéerna och internationella medlemmar. Vi var cirka ett trettiotal som slöt upp för mötet (trots att Seoul lockade med vackert sensommarväder och kultur) och det mesta kom att handla om situationen på kontoret i Paris och möjliga lösningar. Förra årets konflikter på kontoret med följande avskedande av sekreteraren på kansliet, i sin tur följt av en arbetsrättslig tvist har kostat AICA inte bara en stor summa pengar utan också dålig stämning i organisationen.

Årets Generalförsamling (årsmöte), som hölls ett par dagar efter Administrative Council, innebar också val av president samt generalsekreterare, och Marek Bartelik (USA) blev omvald med tydlig majoritet av rösterna, mot endast en motkandidat, den koreanske Yoon Jin Sup.

Valresultatet är en indikation på att medlemmarna i AICA är nöjda och att situationen på kontoret inte orsakat så stort missnöje, men samtidigt är det viktigt att vara medveten om att valdeltagandet i detta val knappast kommer över tio procent. Flera nationella sektioner lämnade inte en enda förtidsröst. Valet till generalsekreterare stod mellan tre personer, sittande Brane Kovic (Slovenien) samt Liam Kelly (Irland) och Marjorie Allthorpe Guyton (Storbritannien). Marjorie Allthorpe Guyton valdes till ny generalsekreterare.

Kongressen föregicks inte bara av en prekongress med föreläsningar om koreansk konst, utan också av kommittéarbeten, där den svenska delegationen hade ett högt deltagande. Christian Chambert deltog i flera kommitteér, bland annat som ordförande i webb-kommittén. Chambert har också arbetat med förändringar av stadgarna. Sophie Allgårdh deltog i kongresskommittén samt med arbetet AICA Awards. Jag (Ulrika Stahre) har valts in i kommittén för yttrandefrihet, plus att jag hjälpte till med rösträkning.

Sista dagens kongress blev den spretigaste. På papperet skulle det handla om samtida asiatisk konst, men i praktiken blev det mer en sort uppsamling av alla papers som inte fått plats.

En uppseendeväckande föreläsning höll Chwijeong Kim, där hon talade om begreppet ”koreanity” som ett ideal. Något som åtminstone för skandinaver påminde om 1800-talets göticism, ett nationalistiskt färgat försök att ringa in konstkritiken och konsten.

Kongressen avslutades, efter generalförsamlingen, med två dagars resande till två olika biennaler i södra Korea: först Busan, sedan Gwangju.

En något uttröttad men ändå högintresserad skara tog sig igenom utställningarna, hittade ännu mer att se, letade presenter och souvenirer för nu var det snart hemresedags.

Årets upplaga av biennalen i Busan är en relativt västerländsk historia, åtminstone det jag lyckades se. Tematiskt tydligt strukturerad, men, som någon påpekade, nästan illustrativ i sin vilja att visa de olika temana. Därför var Gwangju en befrielse: temat är Burning Down The House och känslan sätts av en enorm muralmålning av Jeremy Deller, föreställande en bläckfisk. Sedan följer elden, upproret, passionen, förstörelsen och ångesten.

Vi hittar bakom alltsammans ännu ett museum, där den koreanska samtidskonsten samsas med Käthe Kollwitz och andra västerländska ikoner. Det är dags att lämna Korea.

Norsk-svenskt uttalande till stöd för Pontus Kyander

Pontus Kyander är avgående direktör för Trondheims konstmuseum och medlem i Svenska Konstkritikersamfundet, AICA. Konstsektionen av Norsk kritikerlag är vår systerorganisation i Norge. Vi vill gemensamt uttrycka vårt stöd för Pontus Kyanders yttrandefrihet, både som kritiker och museichef, även i politiskt kontroversiella frågor. Vi tar starkt avstånd mot de tendenser till åsiktskontroll som förekom i samband med hans förord till vårprogrammet för Trondheims konstmuseum 2014.

Pontus Kyander, utgående direktør ved Trondheim kunstmuseum, er medlem av organisasjonen Svenska Konstkritikersamfundet, en søsterorganisasjon til Kunstseksjonen i Norsk kritikerlag. Både i hans rolle som direktør for et kunstmuseum og som kritiker vil vi støtte hans rett til ytringsfrihet, også i politisk omstridte spørsmål. Vi tar sterk avstand fra de tendenser til meningskontroll som oppsto over hans forord til vårprogrammet for Trondheims kunstmuseum for 2014.

Stockholm/Oslo 1 marsa 2014

Svenska Konstkritikersamfundet, genom ordförande Ulrika Stahre

Kunstseksjonen i Norsk kritikerlag genom ordförande Dag Solhjell

Om det samtida i minnesfixeringens tid

Tisdagen den 4 mars gästas Kritikersalongen av Dan Karlholm, som kommer att ge nya perspektiv på samtidskonstens historia.

Den så kallade samtiden har, enligt Dan Karlholm, på bara ett femtontal år slagit ut alla andra historiska dimensioner. Länken till historien är bruten, men den nuvarande samtidskonsten flödar över av tidsreflektioner, minnesforskning, återuppföranden och dokumentarism. Framtiden innehåller inte längre någon förväntan eller något hopp, som under moderniteten.

Ledande företrädare för samtidskonst som Hans Belting och Terry Smith beskriver den som posthistorisk, postetnisk och som ”samtida i sig”. Konsthistoria som disciplin framställs som helt obsolet, utan kopplingar till konstproduktionen, trots att allt fler studenter och forskare i ämnet ägnar sig åt den samtida konsten. De allra flesta bedömare ser samtidskonst som något som befinner sig i kraftig motsättning till det moderna (och postmoderna) och som börjar efter 1989.

Dan Karlholm argumenterar dels för att fenomenet samtidskonst är ungefär två hundra år äldre, dels att det måste förstås mot bakgrund av en postmodern konceptualism som uppstår under ”det långa 1960-talet”. Den stora utmaningen för den avancerade konstutvecklingen sedan dess är att hantera de ”stora berättelser” som postmodernisterna trodde dött ut: nyliberalismen, senkapitalismen, globalismen och det Karlholm kallar kontemporalismen. Allt reds ut inom en timme!

Dan Karlholm är professor i konstvetenskap vid Södertörns högskola, där han undervisar och forskar, bland annat om samtidskonst, museer och historieskrivning. Hans nästa bok Den otidsenliga konsten: om samtidskonstens historia och framtid utkommer på Axl Books under året.

Tid : Klockan 19, tisdag den 4 mars 2014

Plats: Tisdagsklubben 2 trappor upp i Konstnärshuset, Smålandsgatan 7 Tryck på ringklockan ”Konstnärsklubben”.

Bar med enklare smårätter öppen hela kvällen kl 18.30–23.00 Fri entré, inbjudan gäller för dig och en vän.

Välkommen!

Producent för Kritikersalongen är Sophie Allgårdh, Svenska Konstkritikersamfundet. Kritikersalongen arrangeras av Svenska Konstkritikersamfundet i samarbete med Tisdagsklubben – mötesplatsen för alla konstnärer i Konstnärshuset, första tisdagen varje månad.

Kritikersalong: Vad är hållbar arkitektur?

Bildtext: Det miljöklassade Kungsbrohuset eller Schibstedthuset, invigt i maj 2010. Foto Wikipedia Commons.
Det miljöklassade Kungsbrohuset eller Schibstedthuset, invigt i maj 2010. Foto Wikipedia Commons.

Tisdagen den 4 februari klockan 19 är det vårpremiär för Kritikersalongen på Tisdagsklubben i Konstnärshuset. Arkitekten, författaren och kritikern Ola Andersson kommer att tala om den hållbara arkitekturen – ett förrädiskt begrepp i byggbranschen.

Det handlar inte längre om att en byggnad ska hålla i längden. Inte heller om att byta ut plåtfasader mot nya miljövänliga material. Hållbarhet och grön arkitektur tycks ibland ha blivit en ursäkt för att få riva och bygga nytt och – inte minst – peta i miljonprogrammen.

Olika åsikter om hållbarhet och ekologi florerar i dagens arkitekturdebatt. Enligt Ola Andersson används termerna i marknadsföringssyfte av arkitekter, byggmästare och stadsplanerare. Under kvällen kommer han att berätta om aktuella ombyggnadsprojekt i Stockholm samt vända tillbaka till arkitekturhistorien i ett försök att rekonstruera begreppet hållbarhet.

Ola Andersson driver Andersson Arfwedson arkitekter tillsammans med Herman Arfwedson. År 2012 fick de utmärkelsen Årets Stockholmsbyggnad för kvarteret Mursmäckan i Kärrtorp. Ola Andersson är även debattör i dagspress i frågor som rör Stockholms utveckling. År 2012 bokdebuterade han med Vykort från Utopia.

Producent för Kritikersalongen är Sophie Allgårdh, Svenska Konstkritikersamfundet

Bar med enklare smårätter öppen hela kvällen kl 18.30–23.00

Adress: Konstnärsklubben, Konstnärshuset, Smålandsgatan 7, 2 tr, Stockholm, Tryck på ringklockan ”Konstnärsklubben”.

Bild ovan: Det miljöklassade Kungsbrohuset eller Schibstedthuset, invigt i maj 2010. Foto Wikipedia Commons.

Ola Andersson Kritikersalong 4.2.14-3

 

Kritikersalong om nazisternas konstplundring

Skärmavbild 2013-10-10 kl. 22.36.15

Kl 19.00 tisdagen den 1 oktober 2013 gästas Tisdagsklubben på Konstnärshuset av Svenska Konstkritikersamfundet, med ett framträdande av Anders Rydell.

Mellan 1933 och 1945 stal nazisterna miljontals antikviteter och konstverk. På direkt order från Hitler sändes specialtränade trupper ut över Europa för att stjäla konst från judiska samlare och från museer, institutioner och bibliotek i de ockuperade länderna.
Efter kriget återfanns en stor del av konsten och återlämnades till sina ägare. Men över 100.000 konstverk hittade aldrig tillbaka till offren eller hamnade så småningom i offentliga samlingar på museer i Europa.

Författaren och journalisten Anders Rydell utkommer i november med boken Plundrarna (Ordfront förlag), som handlar om nazisternas konstplundring, men också om dagens bittra juridiska och moraliska strid om den ”försvunna” konsten.

Anders Rydell är chefredaktör på tidskriften Konstnären och har tidigare utkommit med flera böcker, däribland reportageboken Piraterna – de svenska fildelarna som plundrade Hollywood.
Producent för Kritikersalongen är Sophie Allgårdh, Svenska Konstkritikersamfundet (AICA Sverige).
Bar med enklare smårätter öppen hela kvällen kl 18.30–23.00
Adress: Konstnärsklubben, Konstnärshuset, Smålandsgatan 7, 2 tr, Stockholm
Tryck på ringklockan ”Konstnärsklubben”

Om samtidskonst på Folkuniversitetet

Stolpersteine (1)

Under hösten arrangerar vi en föreläsningsserie tillsammans med Folkuniversitetet i Stockholm: fyra tillfällen med start den 26 september. Alla intresserade är välkomna till Folkuniversitets lokaler på Kungstensgatan 45.

Program

26 september: Charlotte Bydler, Vad är samtidskonstens samtid?
10 oktober: Katarina Wadstein MacLeod, Hemmet som motiv i samtida konst
17 oktober: Linda Fagerström, Samtida konst i offentliga rum
7 november: Cilla Robach, Slow Art och samtida konsthantverk som motstånd

Föreläsningarna är kostnadsfria, men anmäl dig gärna digitalt på förväg här
– och ange i formuläret vilka av föreläsningarna du vill lyssna på.
Välkommen!

Bild: Günter Demnig, ”Stolpersteine” Rom 2013, foto Linda Fagerström

Vi syns under Almedalsveckan!

På måndag inleds Almedalsveckan i Visby och den 3 juli kl 17.00 går seminariet Från förföljelse till fristad av stapeln i Fornsalen/Bildstenshallen, med Svenska konstkritikersamfundet som medarrangörer.

Att skapa en fristad i kommunen är ett sätt att stå upp för yttrandefrihet och få möjlighet till ett värdefullt interkulturellt utbyte. Svenska konstkritikersamfundet arbetar sedan en tid tillbaka för att fristadsbegreppet utvidgas och skyddar också konstnärer. I Almedalen möts de kulturorganisationer som arbetar aktivt för att skapa fler svenska fristäder för musiker, författare, konstnärer och andra professionella kulturutövare som lever under hot i sina hemländer.

Medverkar på seminariet gör:

Elnaz Baghlanian, redaktör för Dissidentbloggen/Svenska PEN, Ann-Catrin Lofvars, ledamot i SKL:s styrelse, ordförande Kultur- och bildningsnämnden i Landstinget i Dalarna, Alfons Karabuda, kompositör och ordförande SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare, Fredrik Elg, projektledare, fristad Kulturrådet, Jonna Wehlin, kulturstrateg Växjö, Jenny Lindahl Persson, verksamhetsledare Svenska tecknare, Gunnar Ardelius, författare och ordförande Sveriges författarförbund. Moderator: Kerstin Brunnberg, styrelseordförande Kulturrådet.

Arr: Kulturrådet i samarbete med ICORN, Svenska PEN, SKAP, Svenska tecknare, KRO – Konstnärernas riksorganisation/KIF – Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, IAA – International Association of Art, Sveriges författarförbund, Sveriges filmkommissionärer, Svenska konstkritikersamfundet/ACIA Sweden och svenska fristäder.

Efter paneldiskussionen kommer Sophie Allgårdh att representera Konstkritikersamfundet, då kommuner och regioner som är intresserade och som lyssnat på diskussionen kan mingla runt och diskutera fristadsfrågor. Det handlar om att inspirera dem till att satsa på att etablera ett lokalt fristadsprogram.

Tack vare att Konstkritikersamfundet har medlemmar över hela landet kan vi medverka till att introducera nya konstnärer till den svenska konstscenen, en del av det lokala mottagandet. Eftersom vi är en del av en global organisation har vi möjlighet att bistå kommuner och regioner och aktivt medverka i utredningen av konstnärer i behov av fristad. Detta är mycket viktigt eftersom det inte finns en etablerad organisation motsvarande PEN eller Freemuse för bildkonstområdet ännu. I väntan på en sådan organisation som är helt inriktad på bildkonst erbjuder vi våra tjänster.

Svenska Konstkritikersamfundet har särskilt arbetat för den utvisningshotade armeniske konstnären Narek Aghajanyan under det senaste året. Framför allt Patrik Steorn har satt sig in hans fall, granskat och utrett, både med hjälp av medlemmar och i kontakt med den globala organisationen (AICA:s Commission for Censorship & Freedom of Expression) och i oktober 2012 formulerades i samverkan med KRO ett upprop som riktades till regeringen och Migrationsverket. Fallet uppmärksammades i tidningar, radio och TV. Situationen är ännu inte uppklarad och vi fortsätter att verka för Nareks fall, bland annat i samverkan med Arne Ruth. Arbetet för Narek uppenbarade att det finns behov av fristäder för bildkonstnärer i Sverige, se vidare en debattartikel i Expressen som även signerades av KRO och IAA.

Välkommen på föreläsning

267984656679112BORIS GROYS
Alexandre Kojève: After History

Tid: Tisdag 4 juni 16:00-17:00

Plats: sal D7, Stockholms universitet, Frescati
Fri entré

Alexandre Kojève: After History.

The lecture will discuss the filmic work by Alexandre Kojève after he abandoned his role of philosopher after the World War II. In his lecture, Professor Groys will try to show that Kojève’s photographic practice is a kind of continuation by different means of his philosophical discourse.

Boris Groys är filosof, essäist, kritiker, curator och mediateoretiker. Han innehar en tjänst som Global Distinguished Professor of Russian and Slavic Studies vid the Faculty of Arts and Science, New York University. Groys har gett ut ett flertal böcker, bland annat The Total Art of Stalinism: Russian Avant-Garde, Aesthetic Dictatorship and Beyond (1992) och The Man Who Flew into Space from his Apartment (2006). Hans senaste bok, Under Suspicion: A Phenomenology of the Media, kom ut 2012.

Föreläsningen är den sista av tre i serien What does Art Theory Do? Serien undersöker de senaste decenniernas förändrade konstfält, som syns i allt från utställningar till forskning. What does Art Theory Do? är ett samarbetsprojekt mellan tre aktörer som på olika sätt speglar det förändrade konstlandskapet: masterprogrammet Curating Art vid Konstvetenskapliga institutionen SU, Tensta konsthall och Svenska konstkritikersamfundet.

Professor Boris Groys kommer även att hålla en föreläsning på Tensta Konsthall ons 5 juni kl 18:30.

Föreläsningarna hålls på engelska.

Föreläsningsserien What does Art Theory Do? genomförs med hjälp av generöst stöd från Kulturrådet och Wenner-Gren Stiftelserna.

För vidare information vänligen kontakta lektor Magdalena Holdar
magdalena.holdar@arthistory.su.se

Michelangelo som multimediakonstnär. Kritikersalong på Konstnärshuset

Kl 19.00, tisdagen den 7 maj 2013
Fri entré: Inbjudan gäller för dig och en vän.

Svenska AICA:s Kritikersalong gästar Tisdagsklubben på Konstnärshuset.

Peter Gillgren har uppmärksammats för sin omtolkning av Michelangelos Den yttersta domen i Sixtinska kapellet. Målningen skapades som ett multimediakonstverk tänkt att upplevas i en scenografisk miljö med ljussättning och musik.

Under kvällen kommer Peter Gillgren att tala om multimedia och ljudlandskapens betydelse för förståelsen av bildkonst.

Peter Gillgren är knuten till Stockholms universitet där han är innehavare av Anders Zorns professur i konstvetenskap. Han har publicerat flera böcker och texter med performativa aspekter på renässansens konst.

Bar med enklare smårätter öppen hela kvällen kl 18.30–23.00.
Adress: Konstnärsklubben, Konstnärshuset, 2 tr, Smålandsgatan 7, Stockholm. Tryck på ringklockan ”Konstnärsklubben”.

Producent för Kritikersalongen är Sophie Allgårdh, ledamot i Svenska Konstkritikersamfundets styrelse.

SUZANNE HUDSON Naked Pictures: Ansel Adams and the Esalen Institute

ÖPPEN FÖRELÄSNING
Tid: Tisdag 7 maj kl. 16.00-17.00
Plats: Sal D8, Stockholms universitet, Frescati
Fri entré

Naked Pictures: Ansel Adams and the Esalen Institute

This talk will discuss the American photographer Ansel Adams in the context of the pedagogical and social experiment that was the Esalen Institute, an artist colony, alternative education complex, spa, and epicenter of the human potential movement on the central California coast. I argue that Adams, a photographer identified with the technical mastery of his medium, can be better understood through the period counterculture than the East Coast photo establishment. To see him thus is to recast a modernism—not to say an even more autonomous photographic history, so often kept at some remove from it—whose telling allows for practitioners who circulated in populations hopeful about the salutary, even curative, implications of the creative act.

Dr Suzanne Hudson är assisterande professor i modern och samtida konst på University of Southern California i Los Angeles. Hon är en av grundarna till Contemporary Art Think Tank. Utöver hennes arbete som konsthistoriker är Hudson aktiv som konstkritiker och har skrivit för bland annat Parkett, Flash Art, Art Journal och October.

Föreläsningen är den andra av tre i serien What does Art Theory Do? Serien undersöker de senaste decenniernas förändrade konstfält, som syns i allt från utställningar till forskning. Den tredje och sista föreläsningen hålls av Professor Boris Groys Alexandre Kojève: After History, tis 4 juni 16:00‐17:00 D7.

Suzanne Hudson kommer även att hålla en föreläsning på Tensta Konsthall ons 8 maj kl 18:30.

Föreläsningarna hålls på engelska.

Föreläsningsserien What does Art Theory Do? genomförs med hjälp av generöst stöd från Kulturrådet och Wenner‐Gren Stiftelserna.

Föreläsningen arrangerad av masterprogrammet Curating Art, i samarbete med Tensta konsthall och Svenska konstkritikersamfundet. För vidare information vänligen kontakta lektor Magdalena Holdar, huvudlärare för Curating Art vid Konstvetenskapliga institutionen: magdalena.holdar@arthistory.su.se