Sophie Allgårdh: Rapport från AICA-kongressen i London

Awards Commission: Andrzej Szczerski (Polen), Adriana Almada (Paraguay) och Sophie Allgårdh.
Awards Commission: Andrzej Szczerski (Polen), Adriana Almada (Paraguay) och Sophie Allgårdh.

Sedan planerna på en kongress i Sverige hösten 2015 grusats på grund av bristande finansiering lyckades AICA:s generalsekreterare Marjorie Allthorpe-Guyton genom sin förankring i Londons institutionsvärld och med viss hjälp av AICA France på kort tid genomföra en kongress i London 26–29 oktober 2015, den 48:e i ordningen. Resultatet blev en nedbantad version som lockade drygt hundra personer från nitton länder vilket är en liten del av de drygt sextio nationer som AICA representerar – senast i pipelinen ligger AICA Bangladesh. När AICA UK arrangerade kongressen år 2000 kom ungefär trehundra gäster till London, däribland ett femtontal från Sverige. Den här gången begränsades den svenska delegationen till tre personer. Förutom undertecknad deltog professor Sven Sandström, ordförande i Svenska Konstkritikersamfundet på sextio- och i början av sjuttiotalet, samt Christian Chambert, som har AICA:s uppdrag att leda det omfattande arbetet för att skapa bättre fungerande stadgar för organisationen.

Jag reste till London i rollen som vice president i internationella AICA, vilket ger mig en röst i Administrative Council. Tillsammans med Adriana Almada (Paraguay) och Andrzej Szczerski (Polen) är jag också medlem i Awards Commission där vi varje år fattar beslut om priser till kritiker. Denna gång hade jag även en fullmaktsröst för Ulrika Stahre, AICA Sveriges ordförande. I Administrative Council blir det ibland jämna omröstningar och min extra röst kunde därmed ha blivit utslagsgivande.

Kongressen föregicks av en träff med Advisory Board, en referensgrupp som skapats av AICA:s president. Vi gick igenom målet med en kongress på Kuba 2016, ett event som AICA Cuba inte kan genomföra med egna medel. AICA:s president berättade att det fanns goda chanser till ett större bidrag från Getty Foundation, men i skrivande stund har dessa förhoppningar tyvärr grusats.

Efter frukost med en av de ansvariga för Goya: Portraits på National Gallery, en utställning där man med ett sjuttiotal verk för första gången berättade om konstnärens styrka som porträttmålare, väntade en heldags kommittéarbete i Canada House vid Trafalgar Square. I Awards Commission stramade vi upp kriterierna för kritikerpriserna och förberedde ceremonin på Chelsea College of Arts där kritikern och curatorn Sarah Wilson skulle få ta emot AICA-utmärkelsen ”The AICA Honorary Award for Distinguished Contribution to Art Criticism”.

Inget Call for Papers gjordes denna gång inför kongressen utan alla föreläsare handplockades – och nästan enbart från England. Ekonomin satte också stopp för simultantolkning till franska och spanska så kongress-språket blev enbart engelska – en känslig fråga i organisationen. Flera framstående kritiker i de tidigare franska kolonierna talar till exempel enbart franska och för många kollegor på Kuba är spanska det enda språket.

Kongressens tema och titel Who Cares? Cultural Intelligence: Value, Veneration and Criticality hade knådats fram i samarbete med kursen Culture+Conflict vid Royal Academy of Art och Courtauld Institute of Arts. I fokus stod neoliberalismens relation till den samtida konsten. Hur ser den etiska kompassen ut hos konstnärer och kritiker i en tid då konsten blivit en global valuta? Bland talarna märktes aktivister, historiker, filosofer, gallerister, kritiker och konstnärer. Många av föreläsarna var briljanta, men jag reagerade på att så många av de inbjudna var män, att de var vita och även företrädde i stort sett samma ideologiska syn. Inget av detta kommenterades under kongressen.

Huvudtalaren – galleristen och konsthandlaren Matthew Bown – utgick från sin essä Traces of the holy som han publicerade i The Times Literary Supplement i april 2015, en text som många kritiker i Storbritannien verkar ha läst och diskuterat. Bown återkom till sin käpphäst: den samtida konsten är en kryptorelik och det är precis som på medeltiden. Vi tillber konsten på samma sätt nu som vi förr vördade benknotor och avklippta naglar från medeltida helgon. Det spelar ingen roll hur reliken eller konsten ser ut, bara vi får vara i närheten av något heligt – lite stoft från en kristen martyr eller ett cykelhjul signerat Duchamp, det är samma sak och människan förändrar sig inte.

För Matthew Bown är pengakarusellen kring konst mest en tillfällig förströelse och denna loja inställning har möjligen att göra med att han står med ett ben i kommersen och med det andra i kritiken. I likhet med flera andra föreläsare var han bekymrad över att så många konstaktörer blandar ihop värde med pris.

Föreläsarna framförde sina texter på snabb, akademisk engelska och hänvisade inte sällan till lokala brittiska konstfenomen men nästan alltid utan förklarande kontext. Trots att de flera gånger ombads tala långsammare föll de snart in i sitt vanliga tempo. Ingen av oss delegater från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Polen, Slovakien, Spanien, Sverige och Österrike har engelska som modersmål och publikkontakten och inlevelseförmågan från talarnas sida kunde ha varit bättre. Ett manus i handen och möjlighet att ladda ner föredragen online hade också gjort det lättare att följa med och bidragit till större interaktion med publiken.

Det var intressant att lyssna till seniorgalleristen René Gimpel, den israeliske curatorn Joshua Simon som filosoferade kring begreppen spekulation och motspekulation, konstkritikern Julian Stallabrass, konstnären David Cross och filosofen Marie-José Mondzain. Dokumentärfilmaren Ben Lewis visade brottstycken ur sin film The Great Contemporary Art Bubble där han drar ner byxorna på Damien Hirst och hudflår hyperkommersiella konstsamlare. Men med sin flåsighet, stämningsskapande musik och uppenbara ambition att bjuda på underhållning är Ben Lewis samtidigt farligt nära att göra sig själv till en bricka i spelet. I slutänden medverkar han troligen själv till att haussa den marknad han vill granska. Chefredaktören Anna Somers Cocks från The Art Newspaper bröt som moderator protokollet genom att teckna en försiktigt positiv bild av konstvärlden.

Även om temat för kongressen befäster en diskussion som pågått länge så kändes det ändå rimligt att samlas kring frågor om konstens ekonomi i en stad som London där över sjuttio procent av Europas konstaffärer görs upp. I Sverige öppnar rika privatpersoner egna konstmuseer men i London har man med Damien Hirsts spektakulära konsthall Newport Street Gallery tagit konstens kapitalisering till en ny nivå. På sin 3 500 kvadratmeter stora konstscen vill Hirst visa verk ur den samling han byggt upp sedan åttiotalet.

Stora abstrakta målningar av den 2011 avlidne John Hoyland fyllde samtliga salar och Hirsts relansering av konstnären lär inte ha gått konstmarknaden förbi. AICA UK:s busstur till Newport Street Gallery, med sin exklusiva museishop och snart också en restaurang (Pharmacie 2), blev ett distinkt uttryck för kongressens samlande tema kring värde, vördnad och kritik.

Men vi fortsatte inte på den inslagna vägen, inga mer kommersiella nedslag eller vandringar i kända konstnärers fotspår. I stället släpptes vi av vid Gasworks, ett galleri och residency, där vi minglade med konstnärer och gjorde ateljébesök. I galleritäta East End träffade vi engagerade gallerister, curatorer och konstnärer som klippt banden till den kommersiella scenen men som i gengäld får finansiellt stöd av bland andra Arts Council of England.

På kongressens sista dag valdes italiensk-schweiziska Elisa Rusca, curator bosatt i Berlin, till ny ordförande i webbkommittén. Tillsammans med Mathilde Roman, lärare vid Pavillon Bosio, Konst-och scenografihögskolan i Monaco, kommer hon att lansera en ny digital plattform på AICA:s hemsida där medlemmar kan publicera egna texter.

När tidningar skär ner på den kritiska konstbevakningen markerar AICA kritikens fortsatt viktiga roll och behovet av intellektuellt utbyte. I AICA:s arkiv i Rennes pågår till exempel ett forskningsprojekt som kommer att mynna ut i utställningar om AICA:s roll i en föränderlig värld, från 1948 till 2003. Under Christian Chamberts ordförandeskap i webbkommittén har hemsidan fått en mer attraktiv design, men uppdateringar och korrigeringar har släpat efter. Vid generalförsamlingen framförde Chambert kritik mot att ledningen inte sedan flera år prioriterat hans åtgärdslistor för hemsidan.

En rad brittiska kritiker slöt upp vid prisutdelningen till Sarah Wilson på Chelsea College of Arts. Under kvällen hamnade jag i ett samtal med Richard Dyer, chefredaktör för Third Text, och vi talade om villkoren för afrikanska konstnärer i Londons diaspora. Det hade varit ett spännande ämne för en kongress. Man hade också kunnat tänka sig en mer feministisk vinkel på marknaden – hur säljer kvinnliga konstnärer i förhållande till manliga? Varken brittiska Katy Deepwell, chefredaktör för den feministiska konsttidskriften n.paradoxa, eller fransyskan Elisabeth Lebovici deltog på kongressen men hade sannolikt haft mycket att säga.

Sophie Allgårdh

Medlemmar, se hit (2)

Konstfrämjandet driver med hjälp av AICA, Svenska Konstkritikersamfundet, projektet Referensverket för att förstå det svenska konstlivet och konstkritiken, i en vidare mening. Projektet intresserar sig för konstens sociala funktion och de möten och samtal som den genererar. Som ett första led i genomförandet drar vi nu igång Referensverket: Bibliotek.

Syftet är att skapa en resande miniutställning som ska göra en genomlysning av biblioteket som konstrum; vilken betydelse kan tillskrivas den här platsen igår och idag, för konstnärer, bibliotekarier, publik och kritiker?

I detta arbete vill vi gärna ta hjälp av intresserade AICA-medlemmar. I ett första skede söker vi efter små personligt hållna korta texter (runt 350 ord) som berättar om antingen en speciell upplevelse av konst på bibliotek eller mer allmänt vilken roll denna har spelat för er. Det handlar således om resonerande minnesfragment som vi är intresserade att dels använda som material i vår diskussion, dels publicera antigen i sin helhet eller i kortare citat på olika medier i anknytning till projektet.

Intresserad? Maila Niklas Östholm på Konstfrämjandet (niklas.ostholm@konstframjandet.se) med ett par rader om vad ni vill skriva om, och varför, så återkommer vi. För den slutgiltiga texten kan en symbolisk betalning på 1000 kr erbjudas.

 

Ny bok om fristäder och konstnärers yttrandefrihet

fristader_omslagKonstkritikern och medlemmen Niels Hebert har skrivit den större texten i en skrift som tillkommit i samarbete med Gävle Konstcentrum, Svenska Konstkritikersamfundet och Nätverkstan i Göteborg: Fristäder, gästfrihet och yttrandefrihet (redaktör Amanda Hårsmar) utkom i samband med Tryckfrihetens dag, den 2 december och finns att köpa via Nätverkstans hemsida, klicka här.

Skriften domineras av Heberts långa genomgång av yttrandefrihetens ställning i ett globalt perspektiv, om hoten mot konstnärer, om bakgrunden till både den svenska yttrande- och tryckfriheten samt om fristädernas historia. Det är en historia som är aktuell, och svår att fånga inom pärmar. Under rubriken ”En tystare värld” görs nedslag i ett flertal länder världen över, en lärorik exposé full av detaljer och intressanta möten med konstnärer.

Inleder skriften gör en text av den franske filosofen Jacques Derrida, ett föredrag från fristädernas första kongress, 1996. Det är en peppande påminnelse om en tid med större framtidshopp än vår men den har läsvärde inte bara som tidsdokument.

Fristäder, gästfrihet och yttrandefrihet avslutas med ett samtal mellan Amanda Hårsmar och chefen för Gävle Konstcentrum Anna Livion Ingvarsson. Turerna kring tillkomsten av en fristad i Gävle diskuteras här på ett pedagogiskt vis.

 

Välkommen till vårt glöggmingel

Kajsa Sandström och Robin Dingemans (Weld Company) i Litó Walkeys koreografi från 2013.
Kajsa Sandström och Robin Dingemans (Weld Company) i Litó Walkeys koreografi från 2013.

Varmt välkommen till det årliga glöggminglet med
Svenska Konstkritikersamfundet

tid måndagen 14 december 2015 kl 17.30–20.00
plats Weld, konstnärsdriven plattform för dans och konst, Norrtullsgatan 7, Stockholm

Klockan 18.00 berättar Sophie Allgårdh, vice president i AICA, om Svenska Konstkritikersamfundet och förmedlar  nyheter från den senaste kongressen i London och Fredrik Wåhlstedt, producent och teknisk koordinator på Weld, ger en kort presentation av verksamheten.

Några av dansarna i Weld Company (Sybrig Dokter, Josefin Larsson Olin, Robin Dingemans, Caroline Byström och Disa Krosness) ger oss en inblick i kompaniets verksamhet och konstnärliga utgångspunkter.

Bild: Kajsa Sandström och Robin Dingemans (Weld Company) i Litó Walkeys koreografi från 2013.

Kom och lyssna på Stockholms nya fristadsförfattare!

Konstkritikern, konstnären och journalisten Ashraf Atraqchi är sedan i maj fristadsförfattare i Stockholm. Han tvingades fly Mosul, Irak, efter att han skrivit om hur kulturskatter härjas och förstörs av extremister. Intervjuer med honom har publicerats i Dagens Nyheter och Stockholms Fria.

Vi är väldigt stolta att i samarbete med Medelhavsmuseet kunna organisera en föredragskväll under rubriken ”Mosuls förstörda konstskatter”.

Atraqchis föredrag är på arabiska och tolkas till engelska. Kvällen inleds med en visning av Medelhavsmuseets samling från Palmyra, som introduceras av museipedagogen Fredrik Helander.

Plats: Medelhavsmuseet, Stockholm

Tid: Torsdagen den 19 november 18–19

Entré: Fri

Läs mer på Medelhavsmuseets hemsida.

 

Öppet brev till Kulturrådet angående tidskriftsstödet

Uppdaterat: se svar från Kulturrådet nedan

Efter att riksdagens kulturutskott i december 2014 beslutat att kraftigt dra ner det statliga produktionsstödet till de svenska kulturtidskrifterna startade en kort och intensiv, men också ovanlig offentlig debatt. Ovanlig på det sätt att endast ett fåtal röster tycktes försvara neddragningen. Såväl den tidigare som den nuvarande kulturministern kritiserade beslutet (TT 15/12 och 13/12). I protesterna framhölls att detta stöd var helt avgörande för majoriteten av landets kulturtidskrifter, och att kulturtidskrifternas överlevnad i sin tur var avgörande för landets kulturella mångfald (debatten finns skildrad i boken Tidskriftsstriden. Sju dagar som skakade Kultursverige, 2015).

Vi kan konstatera att det finns en bred politisk enighet om kulturtidskrifternas centrala funktion för den kulturella och demokratiska debatten i vårt samhälle. I efterdiskussionen till beslutet av tidskriftsstödet för 2015 framkom dock en del frågor om oklarheter i bedömningsgrunder. Med denna skrivelse vill vi därför peka på att ett bevarat stöd inte är tillräckligt. Produktionsstödet till de svenska kulturtidskrifterna skulle också behöva utvecklas. Svenska konstkritikerförbundet efterlyser därför:

  • Ökad transparens: Det finns en önskan från ansökande kulturtidskrifternas sida om transparens och ökad tydlighet vad gäller fattade beslut från Kulturrådet. Klara bedömningsgrunder är önskvärda så långt det är möjligt. Det kan framstå som svårbegripligt för en tidskrift som inte nämnvärt förändrat sin verksamhet att drabbas av kraftiga neddragningar av tidskriftsstödet. De ansökande tidskrifterna bör kunna få adekvata svar på vad orsakerna varit till sänkt eller höjt bidrag samt eventuellt avslag. Detta för att tidskrifterna ska kunna vidareutveckla och kvalitetssäkraverksamheten. Svaren bör vara offentligt tillgängliga då det handlar om insyn av statligt tilldelade medel.
  • Kvalitetsbedömning: Som en del av ökad transparens och för att tidskrifterna ska kunna göra ovan nämnda kvalitetssäkring är det önskvärt att Kulturrådet och dess referensgrupp ger tydliga direktiv i frågan om vad som kan anses vara kvalitativa kriterier för stödet. I vad mån är antalet läsare, antalet publicerade artiklar, bredd, variationsrikedom, självständighet och kunnighet inom specialområdet avgörande? Tas det hänsyn till den sökande tidskriftens eventuella folkbildande funktion? Är lättillgänglighet, litterär- och teknisk nivå samt formgivning betydelsefull vid bedömningen? Vilken roll spelar målgruppsmedvetenhet och jämlikhetsfrågor vad gäller ålder, kön, etnicitet och social tillhörighet?
  • Behovet av kontinuitet: Även om tidskriftsstödets summa i de enskilda fallen kan tyckas liten vill vi betona den ofta avgörande betydelsen som det har för respektive kulturtidskrift. Kraftigt sänkta bidrag kan omöjliggöra kontinuiteten och i förlängningen leda till nedläggningar av viktig kulturell verksamhet.
  • Extern kommunikation: För att undvika framtida ryktesspridning och ifrågasättanden av beslutsgången samt rutiner inom Kulturrådets referensgrupp anser vi att en öppen och kommunikativ tydlighet är av allra högsta betydelse.

På uppdrag av Svenska Konstkritikersamfundet

Jacob Kimvall, Leif Mattsson, Joanna Persman

 

Svar på öppet brev till Kulturrådet

I ett öppet brev till Kulturrådet den 26 oktober önskar sig Jacob Kimvall, Leif Mattsson och Joanna Persman, på uppdrag av Svenska Konstkritikersamfundet, en utveckling av stödet till kulturtidskrifter. Som en del av denna utveckling efterlyser man en ökad transparens och ökad tydlighet kring beslutet om produktionsstöd.

Kulturrådet och referensgruppen har en stor förståelse för att produktionsstödet har en viktig betydelse och ofta är avgörande för en hög kvalitet för kulturtidskrifterna och har som målsättning att vara transparenta och undvika oklarheter.

Produktionsstödet till kulturtidskrifter utgörs av ett samlat beslut som omfattar alla ansökningar. Beslutet grundar sig på referensgruppens bedömning av varje enskild ansökan men i lika stor grad på ansökningarna som helhet. Grunden till beslutet är en bedömning av kvaliteten på den enskilda tidskriften och generella kulturpolitiska prioriteringar och inriktningar.  Det är därför inte möjligt eller önskvärt att i beslutet ge motiveringar kring varje enskild ansökan. Grunden för beslutet är ett flertal kulturpolitiska mål, som exempelvis mångfald, tillgänglighet och jämställdhet, för den totala bidragsfördelningen.

Vidare önskar sig Konstkritikersamfundet tydliga direktiv om vad som är kvalitativa kriterier för stödet. I utlysningen av produktionsstödet ges, under rubriken ”Grund för bidragsfördelning” en förklaring till vilka kvalitetskriterier som referensgruppen tittar på. Vi skriver bland annat:

”Kvalitetsbedömningen gäller såväl innehåll som teknisk och redaktionell kvalitet. I kvalitetsbedömningen ingår korrekturläsning, språkbehandling, textkritisk granskning, översättningarnas kvalitet, bildernas fördjupning och problematisering av textinnehållet, format, formgivning och bildkvalitet. Den innehållsliga kvaliteten väger in en rad aspekter som:

  • förnyelse
  • angeläget och initierat innehåll
  • tillförlitlighet i sak
  • aktualitet
  • analys och fördjupning
  • tilltal
  • källkritik
  • relation till dagskritik och övrig media
  • unikt material

På Kulturrådets vägnar,

Jan Kärrö

Snart är det bokmässa, och vi är med!

Svenska Konstkritikersamfundet har inget eget arrangemang på Bok & Bibliotek, men vi deltar i Svenska Tecknares monter, både på öppningsdagen på torsdag (enbart bransch) och på lördag (öppet för allmänheten).

Programmet ser ut som följer, saxat ur Svenska Tecknares egen presentation:

Torsdag, 24/9

12.00 Bildkritik
Hur mår bildkritiken i dagens journalistik?  Vi omges av fler bilder än någonsin, både genom publicerade medier, och genom sociala medier-kanaler. Men hur ser medvetenheten ut om de bilder som omger oss? På vilket sätt hantera journalistiken kritik av foto , illustration och form? Samtal mellan bildkritiker, illustratörer och journalister om statusen på dagens bildkritik
Thomas Olsson, konstkritiker och medlem i Svenska Konstkritikersamfundets styrelse
Nina Hemmingsson, illustratör, serietecknare och konstnär
Samtalsledare: Ika Johannesson, kulturjournalist och programledare för Kulturnyheterna, SVT.

Lördag 26/9

14.00  Fristad
Sverige har idag flest fristäder för förföljda författare och konstnärer i världen. Idag finns både bildkonstnärer och musiker bland dem som ingår i ICORNs fristadsnätverk, och arbetet fortsätter för att bygga ut systemet ytterligare. Vilka är de stora behoven idag, och hur kan vi arbeta för att stötta kollegor i länder där det råder krig, förföljelse och diktatur?
Fredrik Elg, fristadssamordnare Malmö
Niels Hebert, konstkritiker, medlem i Svenska Konstkritikersamfundet som sammanställt en rapportbok om yttrandefrihet och konstens villkor (under utgivning).

Svenska Tecknare finns i A-hallen, monternummer 02:27.

 

Två städer, två arrangemang

I slutet av augusti är vi med och arrangerar två olika samtal: den 26 augusti kommer Lena From att leda ett samtal om det nya Malmö. Utgångspunkten är Malmö Live, och tidskriften Arkitektur, som närstuderar staden i sitt nya nummer är medarrangör tillsammans med Moderna Museet Malmö.

Deltar gör Dan Hallemar, chefredaktör Arkitektur, John Peter Nilsson, chef på Moderna Malmö, samt Kerstin Åkervall, tidigare planchef, numera miljödirektör på Malmö stad. Platsen är Moderna Museet Malmö och tiden 18.00.

På Konstakademin i Stockholm arrangerar vi tillsammans med Nationalmuseum en föreläsning med följande panelsamtal på temat vithetsnorm i svensk konsthistoria. Professor Jeff Werner föreläser utifrån sin bok Blond och blåögd: vithet, svenskhet och visuell kultur (Göteborgs konstmuseums skriftserie Skiascope nr 6, 2014) och i samtalet som följer deltar Åsa Bharathi Larsson, doktorand och Margareta Gynning, intendent på Nationalmuseum. Samtalsledare är Per Hedström.

Tiden är den 29 augusti klockan 15-17.

 

Höstens AICA-kongress i London

Det är nu klart att årets AICA-kongress blir i London den 26 till 29 oktober. Arrangemanget kommer att rymma både symposium och galleritur, samt i vanlig ordning generalförsamling samt mottagningar av olika slag.

Den som vill åka på kongress ska vara ute i god tid, extra mycket i år eftersom London är värd för världsmästerskapen i Rugby, i oktober.

Det konstkritiska priset IAAC kommer att delas ut i år igen. Det är andra gången, men den första med AICA som medarrangör. Priset är öppet även för icke-medlemmar och sista dag att ansöka är den 15 oktober.

Mer information om kongressen finns här, och om IAAC finns här.

Antologier nu tillgängliga digitalt

Två antologier som utgavs 2009 respektive 2010 är nästan slutsålda men finns nu tillgängliga att ladda ner som pdf (klicka här). Det är dels A New Deal. Post-Soviet realities meet welfare state models. In what way will this reflect on the arts? dels Pressures on Art Criticism: What is an Independent Art Critic Today? (båda red. Margareta Tillberg, båda på engelska).

A New Deal är en rapport som innehåller essäer, uttalanden och diskussioner från ett internationellt seminarium som hölls i Stockholm 2004, om konst från olika perspektiv runt Östersjön. Texterna är skrivna av Arūnas Gelūnas, Peo Hansen, Lolita Jablonskiene, John Peter Nilsson, Rein Raud, Irina Sandomirskaja, Margareta Tillberg och Nomeda & Gediminas Urbonas.

Pressures on Art Criticism undersöker konstkritikerns roll i en expanderande konstvärld med kommersiella marknader och statliga institutioner. Det ömsesidiga beroendet mellan konstkritiker, konstmuseer, privata gallerier, konstmässor och konstnärer diskuteras ingående. Antologin innehåller essäer och uttalanden av ledande skribenter och konstnärer: Mårten Arndtzén, Carlos Capelán, Lars O Ericsson, Ronald Jones, John Peter Nilsson, Lars Nittve, Ann-Sofi Noring, Margareta Tillberg, Sabine Vogel och Janneke Wessling.