Sånger från underjorden – två samtal

Idéhistorikern Per Johansson möter Madeleine Hatz
Lördag 11 november kl 14.00
Konstakademien, Salarna, 2 tr, Fredsgatan 12

Per Johansson är uppmärksammad för poddcastserierna Människan och maskinen, Myter och mysterier samt Kunskapens träd (med radioskaparen Eric Schüldt). På lördag samtalar han med konstnären Madeleine Hatz i hennes pågående utställning Sånger från underjorden  på Konstakademien. Utställningen är curerad av Sophie Allgårdh och består av 48 abstrakta målningar samt en video med filmklipp från Madeleine Hatz gatuaktioner i New York och Peking.

Madeleine Hatz berättar om aktivism och måleri i New York och på Himmelska fridens torg
Söndag 12 november kl 14.00, Salarna, 2 tr, Konstakademien, Fredsgatan 12

Titeln Sånger från underjorden för tankarna till berättelser som tystas ner av media, till underjordiska nätverk, men också till inre landskap. Under sina tre decennier i New York har Madeleine Hatz utfört flera anonyma gatuaktioner och performanceverk som inspirerat till abstrakta målningar i ateljén. Utställningen på Konstakademien är konstnärens mest omfattande hittills och pågår fram till 19 november 2017.

Programpunkterna är arrangerade av Svenska Konstkritikersamfundet (AICA Sweden).

Fri entré till båda samtalen.

Bild: Madeleine Hatz, Black Angel II, 2004, beskuren.

Välkommen till Snösätra – utomhusgalleri för muralmåleri, graffiti och gatukonst

Den 28 maj besöker Svenska Konstkritikersamfundet Snösätra kultur – ett industriområde i södra Stockholm som sedan 2014 blivit ett av Europas största utomhusgallerier för graffiti, gatukonst och annat samtida muralmåleri. Under helgen 26-28 maj målas hela området om som en del av festivalen Springbeat 2017.

Målning av Yash från 2014, nu övermålad. Foto: Jacob Kimvall.

Tid: Söndag den 28 maj kl 13.00

Plats: Samling utanför Rågsveds tunnelbanestation. Gemensam promenad om en dryg kilometer till Snösätra. I Snösätra vandrar vi igenom området och tittar på avslutat och pågående väggmåleri.

Vi avslutar med ett samtal där vi träffar deltagande konstnärer från Sverige och Frankrike, liksom andra som på olika sätt jobbar med verksamheten. AICA:s styrelseledamot Jacob Kimvall guidar till och genom Snösätra, och kommer att moderera det avslutande samtalet.

Vi jobbar fortfarande på att få tillgång till en lokal för samtalet, men räkna med att vi kommer att vara utomhus under större delen av besöket, så tänk på att ha kläder efter väder samt oömma och bekväma skor.

Läs och hör gärna mer om Snösätra på länkarna nedan!

 

Snösätra Kulturs offentliga kanaler:

http://www.snosatrakultur.se

https://www.facebook.com/SnosatraHallofFame

http://instagram.com/snosatra

 

Hop Louies verk från 2014, nu övermålat. Foto: Jacob Kimvall.

Podd Gatuplan (2016)

Konstvetaren Hugo Röjgård besökte Snösätra vid förra årets motsvarighet till årets Springbeat-festival (som då gick under namnet Spring remake) och gjorde en podd-essä:

https://soundcloud.com/gatuplan/7a-1

 

Förhandsreportage i Tidningen Årsta-Enskede av Eva Tonström (2016)

http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/efter-forra-arets-succe-nu-ar-graffitifesten-snosatra-spring-remake-tillbaka/aRKpdz!kf64jrM@FRL0qynFkMTg/

 

Reportage i SvD av Maike Schultz (2015)

https://www.svd.se/snosatras-vaggar-har-vaknat-till-liv

 

Reportage från ’Spring Remake’ i Stockholms Fria av Kristian Borg (2015)

http://www.fria.nu/artikel/117329

 

Bildreportage i DN av Lars Epstein (2014)

http://blogg.dn.se/epstein/2014/08/25/utstallning-med-avancerad-graffiti-pa-gang-i-ragsved/
Snösätra i en tipsguide till Stockholm:

http://www.expressen.se/allt-om-resor/resmal/europa/sverige/12-basta-tipsen-i-stockholm/?bullet=8

Snösätra som romantik:
http://www.expressen.se/nyheter/ida-friade-till-simon--genom-graffiti-idolen/

Hommage à Sven Sandström – 90 år den 26 februari

(for a version in english, click here)

Från AICA:s Generalförsamling på Centre Pompidou, Paris 1981. Fr.v. Pontus Hultén, Sven Sandström och Pontus Grate. Foto: J.T. Ahlstrand 1.9.1981.

Sven Sandström, född 1927 i Stockholm, tog studentexamen i Kristianstad 1946. Liksom sin ungdomsvän Ulf Trotzig hade Sven konstnärsdrömmar, men under sin studietid i Lund skippade han dessa och satsade helhjärtat på en karriär som konsthistoriker. Han blev elev till den legendariske professorn Ragnar Josephson och disputerade år 1955 med en doktorsavhandling om den franske symbolisten Odilon Redon, vilken förlänade honom en docentur i konsthistoria med konstteori.

Allt sedan dess har han varit oavbrutet verksam som forskare, lärare och författare till ett 30-tal böcker samt ett stort antal artiklar av både vetenskaplig och populärvetenskaplig art. Hans fokus som forskare har legat på renässansen, den moderna konsten, konstpsykologi och konstsociologi och även på arbeten av kunskapsteoretisk natur som Verkligheten är ett innanhav (1987), Intuition och åskådlighet (1996) och Explaining the Obvious (2007).

Presidentval vid AICA-kongressen i Polen 1975. Fr.v. dåvarande presidenten René Berger, generalsekreteraren Guy Weelen och Sven Sandström.

Han har också utgivit flera antologier och den konstvetenskapliga tidskriften Aris (Art Research in Scandinavia) samt varit en av de ämnesansvariga för området Konst i NE. Under senare år har han – en smula överraskande – dykt ner i den paleolitiska konsten, där han menar att tidigare forskare tryckt alltför ensidigt på antropologiskt betonade förklaringar till de gåtfulla grottmålningarna och därmed förminskat de bildkonstnärliga drivkrafterna och kvaliteterna i dessa.

Under 1960- och 70-talen kom Sven på många håll att uppfattas som den främste förnyaren av den konstvetenskapliga forskningen i Sverige. Han publicerade debattboken Konstforskning 1965, och tillsammans med Oscar Reutersvärd startade han samma år Dokumenteringsarkivet för modern konst vid Konsthistoriska institutionen i Lund.

Hans mycket aktiva 4-betygsseminarium för modern konst kombinerades med växlande utställningar av aktuell konst vid Skånska konstmuseum (långt senare kallat Pictura) i universitetshuset i Lund och blev en stimulerande plantskola för många blivande museimän, konsthallsintendenter och kritiker. Han initierade också beteendevetenskapligt orienterad forskning och undervisning i konstsociologi och konstpsykologi samt drog med stöd av ett större anslag från HSFR 1976 i gång ett forskningsprojekt kring konst i offentlig miljö, som pågick under flera år och slutredovisades i Aris 1978-79 (tryckt 1981).

Lagom till 50-årsdagen 1977 erhöll han en professur i konstvetenskap med särskild inriktning på nutida konstliv och miljö och fortsatte i den funktionen fram till sin pensionering 1993, då han hyllades av sina många medarbetare och elever med en vänbok.

Från AICAs nordiska kongress i augusti 1969: Fr.v. Henning Møller, Danmark, Ole Henrik Moe, Norge, oidentfierad man, Sven Sandström.

Att märka är även Svens stora intresse för konstkritiken och dess historia. Parallellt med sina studier i konsthistoria skrev han konstkritik i tidningen Arbetet och medarbetade senare sporadiskt i Dagens Nyheter med bokrecensioner. 1960 tog han över ordförandeklubban efter Sten Karling i det 1955-56 grundade Svenska Konstkritikersamfundet och kvarstod som ordförande i tolv år.

Tillsammans med Folke Edwards arrangerade han 1969 den första AICA-kongressen i Skandinavien (Köpenhamn, Stockholm, Oslo). Året dessförinnan gav han ut textantologin Konstkritik I-II, och under sina år som ordförande i Svenska Konstkritikersamfundet hann han även med att vara vicepresident i AICA 1970-73.

Jag minns särskilt från den stort upplagda, ambulerande AICA-kongressen i Schweiz 1978, hur Sven rörde sig som fisken i vattnet bland de internationella kollegerna och briljerade med sina kunskaper i franska, som på den tiden var det helt dominerande språket inom AICA. Han var på 70-talet också engagerad i AICAs dokumentation av modern och samtida konst och samtidigt redaktör för den av honom initierade AICARC-bulletinen.

För cirka 30 år sedan flyttade Sven från Lund till en ny stadsdel i det gamla fiskeläget Viken i nordvästra Skåne, där han sedan dess har sin fasta punkt. Den 26 februari 2017 fyller denna moderna renässansmänniska 90 år.

Lund i februari 2017
Jan Torsten Ahlstrand
(mångårig medarbetare och vän)

Havanna – kongressberättelse

Från Revolutionstorget i Havanna.

Av AICA:s cirka 5000 medlemmar hade ungefär 70 tagit sig till årets kongress i Havanna på Kuba. Majoriteten av delegaterna kom från den spansktalande världen, men även européer och asiater var närvarande. Från Sverige deltog fyra delegater: Christian Chambert, Linda Fagerström, Camilla Hammarström och Ulrika Stahre (som skrivit denna korta rapport).

Det var en omtumlande erfarenhet att befinna sig i ett postrevolutionärt samhälle, som präglas till lika delar av fattigdom och rika turister. Havanna är i snabb förändring, hus renoveras överallt medan människor knappt kan handla mat. Trettio luftfuktiga grader medan solen är uppe och steker, och varmt dygnet runt.

Kongressen pågick dock i luftkonditionerade och neutrala lokaler inne på Museo Nacional de Bellas Artes, den kubanska delen av nationalmuseet. Det finns också en avdelning för internationell konst, där åt vi varje dag lunch.

Första dagen, tisdagen den 11 oktober, vigdes åt kommittémöten, där jag personligen närvarade som medlem i yttrandefrihetskommittén. Att vi befann oss i ett repressivt samhälle samtidigt som vår ordförande inte kunnat resa på grund av nya restriktioner i Turkiet, gjorde mötet en smula surrealistiskt och inte mycket kom ut av det med undantag för lite organisatoriska nyheter.

Dag två var det så dags för det stora årsmötet, generalförsamlingen. AICA:s möten är ofta fyllda av diskussioner kring formalia, och denna gång var protesterna högljudda kring beslutet att de nationella sektionerna i fortsättningen måste betala avgiften på 30 euro per medlem innan årsmärkena kan skickas ut. AICAs kassör Mathilde Roman försvarar beslutet med att det är nödvändigt eftersom många inte betalar och att det merarbete som består i att skicka påminnelser är något hon och administratören helst vill slippa. Tyvärr innebär den nya ordningen (som vi redan sett i år) att årsmärkena inte kan komma ut i tid.

Konsthögskolan i Havanna, byggd på 1960-talet.

På generalförsamlingen presenterades också den genomgång av stadgarna som Christian Chambert arbetat med, och de ändringar han föreslog bifölls.

På kvällen väntade gemensam aktivitet i form av ateljébesök och finissage på en mycket intressant utställning som den norska ambassaden hade stöttat ekonomiskt. Interruptus-Continuos bestod av verk installerade i konstnärsgruppens bostad – snyggt utställt och spännande att komma nära inpå en del av konstvärlden som kändes relevant och lovande.

Äntligen, på den tredje dagen, torsdagen den 13 oktober, var det dags för en dag av föredrag och paneldiskussioner. Temat för det hela var New Utopias: Art, memory and context. Föredragen inleddes av Robert Storrs personliga och lite anekdotiska berättelse om att vara amerikan – mycket på kongressen handlade om det amerikanska, hela kontinenten som en enhet – samt hur vi konstkritiker borde backa tillbaka till fakta och beskrivning, inte låta allt vara ideologi.

Hilary Robinson presenterade ett pågående forskningsprojekt: New Feminist Activism: Memory, Art, Context, som inleddes med en intressant utläggning om medialiserad aktivism, aktivism som performance. Från suffragetter till Pussy Riot alltså. Förmiddagens sessioner avslutades med Yolanda Wood och Damian Smith, den senare diskuterade konceptet barefoot curating.

På besök hos designerparet José Pepe Menéndez och Laura Llópiz.

Som i alla andra seminariesammanhang var ämnet spretigt tolkat och utvikningarna många, men det som var mest lärorikt på plats var ändå eftermiddagens föreläsningar: det var nu dags för fler spansktalande och det mer regionala. Nu handlade det om sådant som Brasilia och moderniteten, Costa Ricas konstkritik och det karibiska. Tyvärr var simultantolkningen – för den som inte behärskade spanska – väldigt sövande och monoton, vilket försämrade möjligheten att tillfullo tillgodogöra sig det hela.

Torsdagens gemensamma aktivitet var en provisorisk middag på ett av hotellen i Havanna. De flesta utländska delegater bodde i det som heter Havana Viejo, gamla staden. Där delar turister och fattiga på ytan: rivningsfärdiga hus och gropiga gator sida vid sida med fantastiska koloniala palats som byggts om till exklusiva hotell med både invändiga hissar, varmvatten, importerad öl och wifi.

Vid det här laget hade vi allihop börjat skapa oss en bild av det kubanska samhället. Paradoxerna är många: hur kan konst som vi uppfattar som subversiv visas på museet, men konstnärer som Tania Bruguera stoppas? Varför verkar föreståndaren för Ludwig foundation (som vi besökte fredagkvällen, efter en dag av seminarier om Havanna-biennalens historia och framtid) kunna prata om vad som helst och kritisera regimen hur han vill, när de kubanska kritikerna ligger så väldigt lågt? Allt verkar handla om tolerans. Det finns det som är formellt är illegalt, men som tolereras. Oklarheten skapar självcensur.

Vi förstår successivt att kongressen var nära att bli helt stoppad. Att den också i sitt innehåll varit långt mer tyglad än det som till sist blev. Vi fick se konst i alla former och på alla nivåer. På Kuba finns det också konstnärslön – som ligger över vad en vanlig arbetare tjänar.

Prisutdelning på kongressen.

Det mest givande på kongressen var de utflykter och gemensamma besök vi gjorde. Vi var till Konstakademin, till designparets José Pepe Menéndez och Laura Llópiz hus, till museer och till konsthallar. Ett av de mer intressanta var gruppen Los Carpinteros, som ställde ut i Fidel Castros läkares före detta bostad i den fashionabla stadsdelen Vedado. Vi träffade kollegor och konstnärer och lärde oss se världen med Karibien i centrum.

Den avslutande lördagen ägnas den karibiska konst- och kritikscenen, mycket intressanta föredrag om de olika förutsättningarna vi lever under som kritiker. AICA Karibien är byggt av sju öar och tre språk vilket gör deras gemensamma arbete svårstyrt. De har valt att skapa en plattform för publicering av kritik på hemsidan vilket skapar en gemenskap mellan kritiker som nästan aldrig kan träffas – ett AICA i mikroformat.

Utøyamonumentet – samtal om en plågsam process

Välkommen till ett samtal mellan Tommy Olsson, kritiker i Klassekampen, och Sophie Allgårdh, Svenska Konstkritikersamfundet, tisdagen den 13 december kl 17.30.

Vi bjuder på Luciaglögg med pepparkakor

Arrangörer: Svenska Konstkritikersamfundet i samarbete med ämnet konstvetenskap vid Södertörns högskola

Kvällen inleds med att Sophie Allgårdh presenterar Jonas Dahlbergs vinnande förslag Memory Wound – minnesmärket för terroroffren på Utøya den 22 juli.

18.00–19.00: Tommy Olsson och Sophie Allgårdh i dialog om den norska konstkritikens reaktioner på Utøya-monumentet. Samtalet kommer också att kretsa kring Tommy Olssons egen konstkritik.

Glögg till kl 20.00

Plats: Södertörns högskola. MA 231 i Moas båge. Ingången vid centrala entrén på Campus. Pendeltåg mot Södertälje, gå av i Flemingsberg och följ skyltningen upp till centrala campus. Dörrarna öppnar kl 17.00.

Om Tommy Olsson

Tommy Olsson (född 1963) är Norges mest excentriske konstkritiker. Med William Burroughs som ledstjärna odlar han en egen essäistisk stil. Som kritiker överraskar han ofta genom att på ett otippat sätt ta den svages parti.

I slutet av 80-talet utbildade han sig till konstnär vid Kunstakademiet i Trondheim och på Rijksakademie van Beeldende Kunsten i Amsterdam. Senare har han studerat curating på Kunsthøgskolen i Bergen. År 2000 började han skriva konstkritik och var först knuten till Morgonbladet. Sedan 2014 är han kontrakterad kritiker på Klassekampen, som med två konstuppslag varje vecka visar att man tar konstkritiken på allvar.

Tommy Olssons konstessäer och konstkritik är samlade i två antologier: KNUST – kritiske fragment 2000–2006 (utgiven 2008) samt GIFT– fragmentarisk kritikk 2003–2009 (utgiven 2010). Böckerna kommer att säljas till specialpris under kvällen.


Varmt välkomna!

Välkommen på Garden Party

Varmt välkomna till Svenska AICA:s första programpunkt för hösten – i samarbete med Thielska Galleriet. 
 
Tid: Torsdag 18 augusti kl 18.00
Plats: Thielska Galleriets park

Hitta hit: Buss nr 69 mot Blockhusudden. Hållplats Thielska Galleriet

Sophie Allgårdh samtalar med de medverkande konstnärerna i The Garden Party, skulpturutställningen i Thielska Galleriets park där samtida verk möter permanenta bronsskulpturer av Auguste Rodin, Gustav Vigeland och Johan Tobias Sergel.
I utställningen The Garden Party medverkar flera av landets mest intressanta konstnärer: Ebba Bohlin, Cecilia Edefalk, Charlotte Gyllenhammar, Rami Khoury, Albin Looström, Joakim Ojanen, Bella Rune och Elisabeth Westerlund.
Utställningen är curerad av utställningskollektivet Kamarade, som utgörs av  konstvetaren Amelie Edlund, konstnären Anna Kleberg och formgivaren Maja Kölqvist. Kamarade gör sedan 2010 utställningar i samarbete med konstnärer, institutioner och privatpersoner.
Sophie Allgårdh är intendent för programverksamheten på Thielska Galleriet och vice president i internationella AICA. Hon är också mångårig kritiker på Svenska Dagbladet.
Läs gärna mer om utställningen på Thielska Galleriets hemsida: http://www.thielska-galleriet.se/utstallningar/aktuella-utstallningar/

Bild ovan: Elisabeth Westerlund, Cocoon, 2016, foto Kamarade.

Welcome to a conversation with the artists in exhibition The Garden Party.
The conversation will take place in the garden of Thielska Galleriet, where you will meet some of the most interesting artists in Sweden today: Ebba Bohlin, Cecilia Edefalk, Charlotte Gyllenhammar, Rami Khoury, Albin Looström, Joakim Ojanen, Bella Rune and Elisabeth Westerlund.
The conversation is conducted by Sophie Allgårdh, curator for events at Thielska Galleriet, and many years art critic in daily newspaper Svenska Dagbladet.
The exhibition is curated by Kamarade.
Image above: Elisabeth Westerlund, Cocoon, 2016.
Photo: Kamarade
Bus 69 towards Blockhusudden. Busstop at Thielska Galleriet.

Residens för konstkritiker Göteborg

Det kryllar inte av möjligheter till fördjupning och samtal om kritikerrollen, men till sensommaren organiseras ett residens för konstkritiker på Konstepidemin i Göteborg. Tanken är att en deltagare från vardera Sverige, Norge, Finland och Danmark (samt ytterligare en från den svenska västkusten) bor och verkar tillsammans i en vecka, från 26 augusti till 2 september.

Sista ansökningsdag är den 24 juni och mer finns att läsa här.

AICA-kongress på Kuba

Nu är det helt klart att den årliga AICA-kongressen kommer att arrangeras i Havanna. Datumen är klara: 11-15 oktober, följt av post-kongress 16-17.

Att delta på en kongress är ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter och upptäcka ett lokalt konstliv, härmed uppmanas alla intresserade att hålla sig uppdaterade samt kontakta styrelsen för mer information så småningom.

För aktuella uppdateringar se den internationella hemsidan.

Välkommen till samtal på Supermarket

Lördagen den 23 april kl 15 samtalar Niels Hebert, kritker, Anna Livion-Ingvarsson, Gävle Konstcentrum och Marina Maraeva, jurist från St Petersburg, om boken Fristäder, gästfrihet och yttrandefrihet. Samtalsledare är Erik Berggren, kritiker och curator.

Välkommen till en timmes samtal om konstnärlig yttrandefrihet i världen, om om arbetet för fristäder för konstnärer. Samtalet hålls på engelska.

Platsen är Supermarket Art Fair, Svarta huset Telefonplan.

Boken finns att köpa till specialpris, läs mer om den här.

Välkommen till Turteatern i Kärrtorp

Tillsammans med Turteatern och ABF Stockholm är vi med och arrangerar Forum T: Aisthesis #1 & #2, två panelsamtal om konsten och kritiken. Första samtalet är den 5 mars, det andra den 12:e. Från föreningen deltar Sophie Allgårdh respektive Thomas Olsson.

Det är gratis men föranmälan krävs, läs mer via länken här.

 

Uppdaterat: nu finns ljudfiler från båda panelsamtalen publicerade på Turteaterns hemsida! Lyssna här.